Där vi en gång gått och Hägring 38 av Kjell Westö

Så lite jag egentligen vetat om vårt grannland i öster, alltså Finland.

Det lilla jag läst, sett och hört har egentligen inte alls handlat om det Kjell Westö beskriver i Där vi en gång gått och Hägring 38, alltså om de mellanmänskliga relationerna i ett land präglat av oro, av tsardöme, av inbördeskrig mellan vita och röda, om hämndaktioner och brutalitet, och förstås om invasioner från såväl Tyskland som Sovjet. Filmer och dokumentärer om Finland har, om jag minns rätt, mer handlat om sammanhållning och sisu mot yttre fiender från vilket håll de än kommit.

Om jag har rätt, tänker jag, är det så att finländarna själva har haft svårt för sin egen historia? Jag bara spekulerar och har inga som helst belägg för detta, ändå finns känslan där. Och jag tänker, vi har ju vår egen historia att dras med, krigare till kungar, 1900-talets rasbiologiska institut, tysktransporter och baltutlämningen. Inget man egentligen vill kännas vid, men var sak måste ändå ses ur just sitt speciella perspektiv för att, om möjligt, förstå -  vilket inte betyder tycka om.

Jag har inte läst Där vi en gång gått, men jag såg TV-serien och den var mycket bra. Den finns även som film.  

Hägring 38 tar på något sätt vid eller är i alla fall en fortsättning på beskrivningen av ett Finland, nu i slutet av 1930-talet. I Helsingfors-miljö möts/nöts uppfattningar om Mussolini och Hitler, om bolsjevismen och om judarna. 
 

Kjell Westö ger Abraham Tokazier upprättelse i Hägring 38

På ett utedass i skärgården får Claes Thune kämpa med såväl mental som fysisk förstoppning under uppsikt av en inramad bild av Il Duce. Hans sekreterare, Fru Wiik, döljer sin bakgrund som bland annat omfattar umbärande i svältlägren efter det att de vita besegrat de röda. I Claes Thunes bekantskapskrets är man antingen konservativ/reaktionär eller liberal och meningsskiljaktigheterna hotar att slå sönder mångårig vänskap. För varje kapitel som Stina Ekblad läser, som radioföljetong i P1>>>,  byggs det så sakteliga upp en spänning och jag vet inte var det ska sluta.  

Sjutton delar av uppläsningen återstår och jag bävar!

Anjo följer småfåglarnas aptit ute vid foderbordet,

kanske drömmer han om "stekta sparvar"!

Skumtimmen, Räven och Tröjor

 Skumtimmen var Johan Theorins debutbok och den tror jag att jag sträckläste, det var riktigt bra!

Nu har jag sett den filmatiserade versionen och den håller även om man aldrig kan skildra en bok till 100 % på film. Lena Endre gör alltid bra ifrån sig. Pappa Gerlof spelas av Tord Pettersson och är liksom gjord för den filmrollen. För regi står Daniel Alfredsson.

BRA FILM!

Solen skiner och blåste det inte tror jag man skulle kunna sitta ute, men vinden är envis.

Stickar barntröjor!

Stickar söta barntröjor men känner mig som en morbid typ när jag lyssnar på Räven av Michael Connelly.

Usch och fy så läskig och spännande!

Tänka sig att jag har lärt min storasyster som är 75+ att sticka strumpor. Nu har hon rest hem och jag hoppas hon kommer ihåg hur man gör.  

Tjo Flöjt!

Rätstickning och Rysligheter

Jag fortsätter sticka i Cotton Linen och kanske blir även denna tröja ett plagg för sommaren.

Jag fortsätter lyssna på Dennis Lehanes hemskheter, nu Gone, Baby, Gone.  Han är fullständigt skoningslös mot läsarna. Peter Andersson är uppläsare av böckerna som handlar om privatdeckarna Patrick Kenzie och Angela Gennaro.

Jag upptäcker att boken har filmatiserats med bland annat Morgan Freeman och Ed Harris. De två borgar nog för att det är en "bra" hemskfilm!

Här sitter Fiddelutten och sniffar på mattes storkok av grishjärta. Frassemannen ligger utslagen någonstans, proppmätt.

Men jag kan nog trycka i mig lite till, jamar Fidde.

 Ritade en katt idag!

TREVLIG HELG PÅ ER!

Avalon

Måste nog säga att Avalon är ett stycke filmkonst, och jag vill se mer av regidebutanten Axel Petersén. Johannes Brost spelar en rynkig och sliten old man som inte fattat att han är en otroligt patetisk figur. Eller så har han det för han verkar så trött, så trött, men har inte förmågan att byta livsstil.  

Källa

Hans jetset-polare, lika tragisk han om inte värre, spelas av  Peter Carlberg och Jackie, en rynkig och tärd old lady spelas av Léonore Ekstrand. Tillsammans utgör de en trio man både skrattar och gråter åt. 

Men det är sällan några hjärtliga skratt som väller upp inom en när man betraktar de tre, för egentligen är de bara stora loosers. Filmen är ett litet mästerverk, Johannes Brost är mästerlig i rollen som Janne. En jädrans bra film som man blir otroligt nedstämd av - ja, den ekvationen går ju trots allt ihop. 

Axelvärmaren segar nåt så otroligt, men när det är filmtajm blir det några varv. 


Frågan är om det verkligen blir en axelvärmare som på bilden, ibland gör Drops som mäklarfirmor, luras lite på bilderna.  Men snart är den klar och ska visas upp i all sin härlighet. Jag är missmodig!  









Och så lite grönt och skönt:

Höstanemonen blommar även denna sommaren i juli fast den sägs ska blomma först senare.

 

Praktmalvan öppnar nu sina knoppar och visar sig i all sin ljuvlighet.

Min absoluta favorit, Trädgårdstemyntan, är också på gång.

Och så kan jag då inte låta bli att rita katter!

Järnlady och Old Bordeaux

CD-spelaren har havererat, datorn är ett sjunkande skepp. Men jag sitter inte i sjön! Det verkar som datorn orkar med att göra en sak i taget. Som att titta på film, som att titta på Meryl Streep som Margaret Thatcher. Vilken fantastisk skådespelarinsats! Hon är helt otrolig i sin roll som Järnladyn. 

 Och Denis som spökar spelas av den härliga skådespelaren Jim Broadbent.

Den gubben skulle jag kunna bli kär i :-)


När datorn vill vila finns det annat att göra. 

Jag kommer att bli helnöjd med mitt RÅSA SKÅP! Och med rollern går det fort att måla. Men färgen måste ju torka mellan påstrykningarna, så tålamodet ansätts å det grövsta.

Alldeles nyss berättade grannen att vi får besök framåt sena aftnarna (då jag sover som en gris). Små brunsvarta sliskiga äckliga saker som kommer krypande genom gräset. Så är också vi drabbade av äckelkrypen! BLÄÄÄÄÄK!

Solen i Oxen, Tinker Taylor och Linne i Lin

Solen i Oxen

Nu är jag 59-plussare för jag föddes på natten till den 10 maj. Det var en sen natt i maj när göken snart skulle till att gala. Östergök är Tröstegök,  Västergök är Bästegök, Norrgök är Sorggök  och Sörgök är Smörgök.

Bildkälla

Vilken som tjoade först denna tidiga majmorgon förtäljer inte historien. Men jag kan gissa, så här med facit i hand.

För så där en 25 år sedan när livet var ganska förvirrat lät jag ställa ett telefonhoroskop på mig. Det var inte lätt för först måste jag ta reda på exakt när jag föddes och för det fick jag ringa till Vimmerby Sjukhus. Där fick någon stackare ta sig till arkiven och gräva. Men uppgiften fanns dokumenterad och astrologen kunde nu ge mig även månen och ascendenten. Efter en tid kom telefonsamtalet med min astrologiska karta (eller vad det nu kallas) och det var mycket intressant. Jag fick även ett brev med samma information. 

Bildkälla

Det är ju så det är med sånt där, man känner igen en del och annat inte alls. Vilket jag också sa, men astrologen menade att jag skulle vänta och se. Nu har jag ju inte kvar det där brevet som försvann i branden där allt gick förlorat, men vissa saker minns jag och allt har banne mig slagit in. Visst är det märkligt!

Nåväl, det får vara som det är med det. Men hur kunde han veta? Hur kunde han veta så mycket? Hur som helst, jag tittar inte i stjärnorna och undrar vad de har i beredskap åt mig, jag är en krass typ som förhåller mig till verkligheten som den är här och nu. Det räcker gott och väl tycker jag. Hellre tänker jag på en liten stuga i ensamheten än en hoper stjärnor och planeter ljusår bort, kort och gott.
 
Det regnar och det regnar och när det inte är uppehåll regnar det igen... Det betyder filmtajm, jag får ett ryck då och då om högst sällan. Nu har det ryckt!

Tinker Tailor Soldier Spy

Efter DVD-filmen kändes det som jag legat i ett tröskverk och manglats än hit än dit. Vilken film! Otroligt bra och vilket skådespeleri! ”It´s the mens world”, som man skulle kunna parafrasera James Brown häftiga låt "It´s a mans world". Och Tinker Taylor Soldier Spy är också häftig, men för det mesta på ett ytterst subtilt sätt. Man liksom bara anar, och det är det som gör en så totalt genommanglad när väl filmen är slut och man kan börja andas normalt igen.

 

Tomas Alfredsson har åstadkommit ett mästerverk inom spionfilms-genren. Inget romantiserande här inte och ingen action, Hollywood finns inte! 

Gary Oldman som George Smiley

Allt är bara så bra som det ska vara när man ser en film: manus, regi, ljus- och scensättning, ljud, kameraåkning och sist men inte minst skådespeleriet. Rollbesättningen heter mer än duga, Gary Oldman, Colin Firth, Mark Strong, Toby Jones,  Ciarán Hinds med flera. Tinker taylor Soldier Spy är skriven av John Le Carré. Flera av hans romaner har filmats. Vem minns inte The Constant Gardener (även om jag tyckte boken var bättre). 

Mönster

Kanske blir det att sticka efter beskrivning för en gång skull. Man börjar uppifrån. Om sanningen ska fram har jag redan börjat OCH STICKAT FEL!

Missa inte Niceville!

Jag har så lite koll på vad som händer inom filmbranschen nu för tiden. Inte minst vad som levereras från over there.  Då är det bra att ha söner som har bättre koll. Jag har fått många bra filmtips, de vet ju vad morsan gillar.

Filmens ursprung är en bok som jag inte läst och kan därför inte relatera till den. Bara bra, kanske! Jag tyckte om filmen. Jag tycker däremot inte riktigt om genre-benämningen drama/komedi. När de flesta skratten fastnar i halsen är snarare svart humor (i dubbel bemärkelse)  den rätta benämningen.   

 

Filmen handlar om USA-söderns Mississippi i början av 60-talet, där vita familjer har svart hemhjälp.  En av frågorna i filmen är om det inte ska lagstadgas att det ska finnas separata toaletter för svart hemhjälp för man vet ju inte vad för smitta de kan bära på. Urk!  Men Skeeter, en ung vit kvinna, kommer hem efter studier och rubbar tingens ordning.  Missa inte Niceville!

Det har inte blivit mycket stickat senaste tiden. Koftskrället kommer fram då och då för att snart förpassas till mörkret igen. Nu strömmar ljuset in genom köksfönstret och det går bättre att leka med färger, kludda, prova, måla om, måla över, försöka göra som i boken.

Mjau!

Mera film på DVD

Någon gång på tidigt 80-tal köpte jag LP-skivan Broken English med Marianne Faithful. Skivan innehöll bland annat Working Class Hero, som jag spelade om och om igen, den var så suggestiv.

Sedan kom barnen och med åren som passerade förbi drogs musiksmaken allt mer åt det klassiska hållet och jag tappade bort Marianne Faithful, Neil Young med flera. Nästan tre decennier senare dyker Marianne Faithful upp igen i mitt liv, nu som Irina Palm i filmen Irina Palm. 

Marianne Faithful spelar en fattig medelålders kvinna vars sonson är mycket sjuk och hon gör allt som står i hennes makt för att kunna hjälpa detta barnbarn.  När hon en dag råkar se en lapp på en husvägg med texten ”Värdinna sökes” tvekar hon, men slutligen tar hon steget över tröskeln och går ner för en ganska sunkig trappa. Vad väntar där?

Filmen är sorgsen men också komisk. Jag grät och jag skrattade när jag såg den. Irina Palm berörde verkligen. I filmen spelar också Miki Manojlovic en central roll. Denna fantastiska skådespelare som ofta figurerar i Imir Kusturicas filmer som till exempel Underground (en av de bästa filmer jag sett).

Irina Palm kom ut 2007, så det var några år sedan jag såg den, men vissa filmer etsar sig fast. Den är säkert inget konstnärligt mästerverk, men berättelsen håller fullt ut, nästan fullt ut, kanske slutet är lite väl...

Nu närmar vi oss februari, och också mars och då kan det våras här vid den halländska västkusten. Tänk att svepa in sig i något varm och sätta näsan i vädret rakt mot den värmande solen och bli het om kinderna! Och samtidigt veta att protuberanserna inte når hit, bara värmen och ljuset – det känns tryggt!

Men först väntar sibirisk kyla. På SMHI.se  är det alldeles för många minusgrader denna veckan. 

A brutally cold high pressure system from Siberia tightened its icy grip...

Kallt som tusan och ingen snö blir jädrans råkallt och bistert ett stenkast från havet. Nu måste småfåglarna ha mat/energi för att hålla värmen i de små kropparna. 

Bild

(jag stickar lite och syr lite och stickar lite till och syr några stygn utan någon större entusiasm - ibland har man sådana dagar)

Å regnet det bara öser ner...

Och inte i några små mängder heller. Vad göra då, om inte tända stearinljus och titta på film!

Voddler erbjuder gratisfilmer och i kväll har jag tittat på en sådan, FAREWELL.

FAREWELL är ett spiondrama med verklighetsanknytning, en slags filmatiserad dokumentär. Och ingen mindre än Emir Kusturica har en av huvudrollerna. Han spelar KGB-agenten som i sina handlingar och med hjälp av en fransk ingenjör lägger grunden till det som kommer att kallas perestrojka.

Filmen utspelar sig under 80-talets första hälft. Mitterand är president i Frankrike, Ronald Reagan i USA. Reagan spelas av Fred Ward och visst blir det stundtals lite parodiskt.

Ingeborga Dapkunaite spelar KGB-agentens fru som jag alltsedan jag såg Brända av solen är smått förälskad i, alltså jag menar Ingeborga.

Farewell kan man gott och väl ägna dryga två timmar. Filmen är underhållande, intressant och  spännande.

Emir Kusturicas är ju regissören bakom Zigenarnas tid, Svart Katt Vit Katt, Underground m fl. Men han kan också agera framför kameran. 

Christian Carion är filmens regissör. Jag kände inte igen namnet varför jag googlade på det och fann att det var Carion som regisserade den storslagna filmen Fiendeland, som utspelar sig en julafton 1914 i första världskrigets skyttegravar. 

Med fötterna på skrivbordet och datorfåtöljen i viloläge kan jag "ligga" och sticka medan filmen visas - alltmedan regnet vräker ner därute!

Jag envisas med det vita bomullsgarnet som jag köpte av misstag. Detta är nog femte försöket!

Hur ska man tolka SMHI:s radarbild 

Är regnet på väg norrut? Kan det bli uppehåll i morgon?

 

79. Äggskalskonst av Franc Grom

Snacka om finmotorik. Inget för Hudinskan, det vet jag då bestämt.

Googla på Franc Grom´s eggshell art, och ni kommer att häpna.

Jag ägnar mig åt mindre krävande handarbete. De korvar sig, vimplarna, och jag funderar på vad jag ska göra åt det. Kanske en ståltråd kan hjälpa...

Varför köper man möbler som består av spånplattor med ett hölje över? Är det mer miljövänligt än rustikt trä? Datorbordet och en byrå är av detta tråkiga material. När det blir repigt eller skadat går det inte att till exempel slipa bort. Enda sättet att gömma skavankerna är att lägga en duk över, men det är en nödlösning. Aldrig mer en spånplatta i mitt hem!

Katten Fidde Fidel spanar ut över reviret. Nytt halsband har han fått, med STOR bjällra så att fåglarna förhoppningsvis hinner rädda sig i tid.

En Sydfransk Affär ska man titta på om man vill se passion och vad en sådan kan ställa till med. Inte som ett varnande exempel, det kan ju sluta väl. Ska man följa sina känslor eller vara torrt rationell, det är frågan...

 

Denna dagen inte ett liv, ja så kändes långfredagen när jag var barn. Inget fick man göra. Det vilade en domedagsstämning över hela samhället. Även de sekulariserade fick hålla sig lugna för att inte väcka anstöt. Idag är långfredagen som vilken röd dag som helst, tack och lov. Och var och en gör som den vill, utan påbud. Jag tror jag ska gräva lite, valpen Doris gräver på alla ställen som inte ska grävas upp, så henne har jag ingen hjälp av.