Opp Amaryllis med mera

Kjell Eriksson har lämnat Uppsala och Ann Lindell för en ö utanför Salvador i Brasilien. Spetsad som boken heter kändes lite konstig början, för man har ju läst ganska många Lindell-berättelser från Uppsala och Uppland. Nu plötsligt befinner man sig på en annan kontinent och med en Santos i stället för en Ann Lindell och i en helt annan miljö. Men Kjell Eriksson kan sin sak och boken är bra, spännande och fylld av brasiliansk hetta. Till Spetsad har det stickats, bland annat i restgarner.

Vad roligt att få in en Amaryllis i huset. Jag hoppas den ska slå ut till advent, vit är den, en röd kan jag tänka mig till jul!

Jisses, vad det tjattras strax utanför. Fågelbordet gjorde succé från första stund. Hampafrön är smaskens! Så kan även jag sitta på första parkett och titta på småfåglarna som kalasar för fullt. Härligt! Jag tror jag främst har gråsparvar och pilfinkar som gäster, liksom talgoxarna som gör skäl för namnet då de föredrar talgbollarna.

Nä, nu jäklar i min lilla låda!

Nu ska här fejas. In med en smärtstillande och så på´t bara. WC-porslinet ska skina så man nästan blir bländad. Fönstren ska vara fläckfria. Golven ska bonas. Diskbänken ska få sig en omgång med stålull. 

Bildkälla

Jädrar anacka, så fint det ska bli. För snart kommer tjocka släkten, som är ganska liten, men i alla fall. Vi ska inte vara här, för vi ryms inte i min lilla låda som inte är mycket större än en skokartong. Men husesyn kan ju göras i alla fall.

I morse tog jag med kameran ut på cykelturen med studsbollen Mika. Och tur var det! 

Ett herrans liv, milt uttryckt! Vad tusan gör du där, kattskrälle? Ner med dig, din fula rackare!

Men lille Fidel är oskyldig, vit som snö. Han ligger i soffan och snarkar, högljutt!

Mera film på DVD

Någon gång på tidigt 80-tal köpte jag LP-skivan Broken English med Marianne Faithful. Skivan innehöll bland annat Working Class Hero, som jag spelade om och om igen, den var så suggestiv.

Sedan kom barnen och med åren som passerade förbi drogs musiksmaken allt mer åt det klassiska hållet och jag tappade bort Marianne Faithful, Neil Young med flera. Nästan tre decennier senare dyker Marianne Faithful upp igen i mitt liv, nu som Irina Palm i filmen Irina Palm. 

Marianne Faithful spelar en fattig medelålders kvinna vars sonson är mycket sjuk och hon gör allt som står i hennes makt för att kunna hjälpa detta barnbarn.  När hon en dag råkar se en lapp på en husvägg med texten ”Värdinna sökes” tvekar hon, men slutligen tar hon steget över tröskeln och går ner för en ganska sunkig trappa. Vad väntar där?

Filmen är sorgsen men också komisk. Jag grät och jag skrattade när jag såg den. Irina Palm berörde verkligen. I filmen spelar också Miki Manojlovic en central roll. Denna fantastiska skådespelare som ofta figurerar i Imir Kusturicas filmer som till exempel Underground (en av de bästa filmer jag sett).

Irina Palm kom ut 2007, så det var några år sedan jag såg den, men vissa filmer etsar sig fast. Den är säkert inget konstnärligt mästerverk, men berättelsen håller fullt ut, nästan fullt ut, kanske slutet är lite väl...

Nu närmar vi oss februari, och också mars och då kan det våras här vid den halländska västkusten. Tänk att svepa in sig i något varm och sätta näsan i vädret rakt mot den värmande solen och bli het om kinderna! Och samtidigt veta att protuberanserna inte når hit, bara värmen och ljuset – det känns tryggt!

Men först väntar sibirisk kyla. På SMHI.se  är det alldeles för många minusgrader denna veckan. 

A brutally cold high pressure system from Siberia tightened its icy grip...

Kallt som tusan och ingen snö blir jädrans råkallt och bistert ett stenkast från havet. Nu måste småfåglarna ha mat/energi för att hålla värmen i de små kropparna. 

Bild

(jag stickar lite och syr lite och stickar lite till och syr några stygn utan någon större entusiasm - ibland har man sådana dagar)