Randig väst

Så är den klar, min randiga restgarnsväst, nästan, för det ska dit en roligare knapp.

Den här kommer att bli väl använd i vinter, det är jag säker på. Garnet är Kampes tvåtrådiga ullgarn.

En liten Max (kanintax) är på tillfälligt besök och då måste man ju bekanta sig med varann.

Nos mot nos

Opp Amaryllis med mera

Kjell Eriksson har lämnat Uppsala och Ann Lindell för en ö utanför Salvador i Brasilien. Spetsad som boken heter kändes lite konstig början, för man har ju läst ganska många Lindell-berättelser från Uppsala och Uppland. Nu plötsligt befinner man sig på en annan kontinent och med en Santos i stället för en Ann Lindell och i en helt annan miljö. Men Kjell Eriksson kan sin sak och boken är bra, spännande och fylld av brasiliansk hetta. Till Spetsad har det stickats, bland annat i restgarner.

Vad roligt att få in en Amaryllis i huset. Jag hoppas den ska slå ut till advent, vit är den, en röd kan jag tänka mig till jul!

Jisses, vad det tjattras strax utanför. Fågelbordet gjorde succé från första stund. Hampafrön är smaskens! Så kan även jag sitta på första parkett och titta på småfåglarna som kalasar för fullt. Härligt! Jag tror jag främst har gråsparvar och pilfinkar som gäster, liksom talgoxarna som gör skäl för namnet då de föredrar talgbollarna.

Det vanliga, alltså stickat och lyssnat!

 Stilig potta!

Arne Dahls Hela havet stormar är inte så lekfull som det kan låta. Det är en grym historia eller två grymma historier som hakar i varandra.

Den gamla A-gruppen har formerats om och fått nya uppdrag, nu inom EU. Paul Hjelm är chef, under sig har han Arto Söderstedt och Sara Svenhagen och ett antal andra väl utvalda poliser från Europa. Opcop-gruppen har representanter i alla EU-länder. I Sverige finns Kerstin Holm och Jorge Chaves.  Det som var stridsledningscentralen på Kungsholmen har fått sin motsvarighet i Katedralen i i Haag där den så kallade OpCop-gruppen har sin bas.

Arne Dahl är en mästare på att skriva spänningslitteratur och ruggigt blir det, i Hela havet stormar är det riktigt otäckt. Och ändå eller trots det förfärliga lyckas författaren liksom vitsa till det så man till och från skrattar mer eller mindre hejdlöst. Vissa dialoger, sekvenser och passager är verkligen roliga, inte minst där Arto Söderstedt är med. 

Sedan serien om A-gruppen gick på TV har Niklas Åkerfelt gett Arto Söderstedt ett ansikte. I Hela havet stormar blir den numera pensionerade Viggo Norlander vittne till en mindre massaker på en pub och det är en av inledningarna till boken. Mysterierna hopar sig tills de börjar nystas upp och sanningen kommer allt närmare. Den här är ingen bok för den som gillar myspys och hög trivselfaktor. Det är ruskigt och förfärligt och makabert och förbaskat bra!

Här stormar det inte. Solen värmer upp eftermiddagen och det är så milt. Jag har klippt gräset, förmodligen för sista gången i år.

Havet ligger nästan stilla och har liksom dragit sig tillbaka. Alla stenarna som syns i vattnet och på stranden ligger oftast under vattenytan.

TJO!

Kanelbullens dag och Bländverk

Den dagen missar jag inte!

Ett slags bländverk, en liten slinga som jag inte kunde motstå!

Ett annat Bländverk är Thomas Eriksons Alex King-thriller

En riktigt ruggig läsning som initialt gjorde mig lite förvirrad med alla dess infallsvinklar. Jag tänkte, nu broderar nog författaren ut lite väl mycket. Men icke, allt knyts efterhand ihop och stundtals kändes det som jag ville hålla "kuddar för öronen". Snacka om spänningsthriller, hua!

Ärtan Pärtan Puff med mera

Trots en virusattack á la ”rymden anfaller” har jag lyckats med konststycket att sticka en mössa. Jag har ju nästan inga! Jag är inte alls nöjd med toppen men det är ju en baggis. Kan i samma veva lika gott erkänna att det ligger en hel del ”baggisar” i påsar och i lådor.

Nu har sommartäcket förpassats till mörka vrår och ersatts med vintertäcke. Är det inte lite definitivt då? Men sover man med öppet fönster nattetid kan det bli kallt med tunntäcke. Tjocktäcket kändes inledningsvis tungt, men man vänjer sig väl! Jag tror ju mer på hösten än på sommaren så jag klagar inte även om det känns lite trist att känna kalldrag från altandörren när den är öppen. Jajaja!  Den dagen, låt det dröja tills december, då oljeelementet sätts på är det liksom oåterkalleligt. Här skulle faktiskt behövas värmeslingor i såväl golv som i ytterväggar, men det är ju bara ett hyreshus så man får ta och bemanna sig. Sanningen är dock att vintertid skulle jag ha det varmare och gosigare i en liten stuga med järnspis och kakelugnar som håller värmen till framåt morgonkvisten.

Bildkälla

I köket hos morfar och mormor rann svetten när järnspisen var glödhet, inte kunde man klaga på att man frös precis, och den vackra träkåken stod på en rejäl grund så golvdrag var det inte tal om. Morfars och mormors verandor var inglasade med små kulöra glasrutor.

Bildkälla

Jag kom att tänka på radioapparater häromdagen och hur de såg ut när jag var barn. Radiola transistorradio och en Grundig i mitt hem och ett stort schabrak hos morfar och mormor. 

På den där med namnet Grundig försökte jag ratta in Luxemburg eller vad kanalen nu hette som sände pop och rock. Jag kan inte minnas att jag någonsin fick en klar ton utan det sprakade och hade sig så man till slut gav upp - i alla fall för stunden.

Jag tror storknapparna för volym och stationssökning var av bakelit på den jättegamla radion hos morfar och mormor, för de luktade som på telegrafstationen. Morfar och jag lyssnade på sjövädret, åh vad jag njöt. 

Sedan kom börsnoteringarna, då gick morfar ut och högg ved men jag satt kvar och lät mig hynotiseras av den monotona rösten. Med tanke på det borde jag kanske blivit en börshaj i kritstrecksrandigt, pumps och en Jaguar. 

 Bildkälla 

Gud bevare mig för att det inte blev så!

En viss Aranjo har börjat bli hemmastadd och här behövs en viss uppfostran, hur det nu ska gå till. När vi cyklar vet han att det är höger sida som gäller, när vi går vet han (nästan alltid) att det är vänster sida som gäller. Och hittills har han vetat att det är gräsplanen här utanför som gäller, men gräsplanen har med ens blivit så stor. Ajsing bajsing Aranjo!

 

För övrigt är han en riktig godbit, min Ärtan Pärtan Puff!

Min fina ”blattemössa"

Den ska ses som en hyllning till Jonas Hassen Khemiris författarskap. Jag stickade och jag lyssnade, jag skrattade och grät och för varje blad som vänds blir boken allt mer hjärtskärande trots dess komiska inslag.

Det är början på 90-talet, välkomsthanden har blivit ett långfinger. Svennarna skrattar åt Ny Demokratis råa skämt. Jag skämdes då och jag skäms nu. Jag avskydde de där ölbacksclownerna! Då hängde media på, idag tack och lov, är media mer kritisk när den kostymerade ytan så ofta krackelerar. Det är inte trovärdigt att från den ena dagen till den andra gå från järnrör till kostym och slips.

Då, ”röd laser dödar blattar”, rädslan är naturligtvis alldeles förfärlig. Pappor får sin studio vandaliserad och till slut nedbränd, pappors konturer blir allt otydligare. Jag gråter för det är så jävla tragiskt!

Jonas Hassen Khemiri har skrivit en samtidsroman/dokumentär som speglar några decennier i Sverige och den borde bli en klassiker.

Idag blev det ett härligt uppfriskande dopp i Ätran efter svettigt täppslit!

Kanotklubben är aktiv!

Vill inte tro...

Tolv grader och friska vindar, regnet hänger i luften, det känns som höst - VILL INTE TRO DET! Jag är ju inte färdig med sommaren ännu även om hösten är min tid.

Bokharabindan och stockrosen lever ett farligt liv, jag har bundit och knutit och håller tummarna - det blåser i träna!

 Lillrosen fick följa med, även inne är det lite höststämning.

Men den här jycken verkar inte bry sig, han tuggar på och stortrivs!

- så länge det inte regnar, för det är inte kul -

Stickningen till Sundsvall fick bli något enkelt (bortsett från lettiska flätan) men det blev inte en maska stickad. På en liknande konferens i Östersund för två år sedan stickade jag en strumpa. Nu bidde det inte ens en tumme. Men idag har det varit innestickarväder och jag har tittat på två bra program i SVT Play: "Searching for Sugar Man" och "I studion: Karajan" - om två unikum på var sitt sätt. 

Jag har alltid varit beundrare av dirigenter. Tänk att få stå på pulten och vägleda en hel jädra symfoniorkester - och dessutom göra det lika bra som Herbert von Karajan. What a feeling!

Mörka toner

Nu kan jag kura skymning då mörkret infaller allt tidigare! Att vira pläden runt axlarna, dricka kvällsteet vid tända ljus på uteplatsen - kan det bli bättre...

Så länge ljuset ger ledsyn både stickar jag och lyssnar. Kanske har sticklusten återkommit från en liten resa till okänd ort. Garnet är som vanligt Kampes tvåtrådiga.

Jonas Hassen Khemiri är en fantastisk berättare/författare. Montecore handlar också om en resa. Khemiris lingvistiska akrobatik är mycket underhållande. Jag skrattar högt, boken är som ett fyrverkeri med nedfallande eftertankar. Boken handlar om far (Abbas) och son (Jonas) som på en farbrors uppmaning  blir satt på pränt och utgiven. Jag kan varmt rekommendera den!

De små groparna i gräsmattan blir allt större i omfång, snart kan man snacka om slukande hål.

Stickat och Anjo hittar godis i skogen!

Kampes tvåtrådiga ullgarn är drygt, man stickar och stickar och virkar och har sig och garnet verkar aldrig ta slut....

Inte alls kul att komma till lilla badplatsen och upptäcka att folk inte plockat upp efter sig.

Anjo var inte riktig av samma åsikt!

Nöjd jycke!

Mössor och vantar

Lottas!

Evas!

(i Kampes tvåtrådiga ullgarn inköpt på Öströö Fårfarm)

Öströö och Kampes tvåtrådiga

Interiörbild från Öströö Fårfarm

Jovisst,  även tvättställ tål att fotograferas!

Lotta och jag köpte garner, men det här har legat sedan förra vintern. Nu har det blivit en mössa. Det blir som bäst när jag stickar/virkar på mitt eget lilla vis och lånar lite här och där.

Min älskade Frasse ska till veterinären i morgonen. Kärare katt har jag aldrig haft - och de har varit många. Jag tog hand om honom när han var fem och han hade då levt ett riktigt trist liv. Har har haft det gott hos mig!

En vägg i staden, men nu får Pysselfarmor rycka in!

Nu jädrar i min lilla låda, nu ska här bli tombola!

Varför inte en liten tävling, så här lagom till klappedags! 

bildkälla

Lotterier deltar jag själv i stort sett aldrig i, det beror nog på att sist jag vann något var jag 4-5 år och jag fick en mockaservis i ”guld” i Brunnsparken i Södra Vi. Av någon anledning sattes den upp på vinden i hemmet och där stod den år efter år, jag flyttade hemifrån och såg den aldrig mer. Sedan dess har det knappt blivit något, möjligtvis ett halvt kilo kaffe vart tolfte år eller något sådant där. 

Men vad tusan, inte ska det hindra mig från att själva ordna en tombola. Jag har ju många bloggbesökare även om ett tiotal kan vara mina egna sökningar via annan dator där jag inte är inloggad. 

Idag sätts Frasse på stenhård diet, jag får ingen ordning på hans mage och tarm. Natten har varit besvärlig. Matvrak som han är lär han bli mycket konfunderad och ledsen, men det kan inte hjälpas. Vätska, salt och sött måste pojken ha, och det får bli den gamla vanliga dekokten. 

I den gamla receptpärmen som jag uppfattar som antik (men den är egentligen bara från Hemtekniska i Vimmerby daterad -69 eller något sådant) hittar man mycket ”smått och gott” som t ex Brännvin (smått mer än gott). På ena sidan bladet Brännvin (socker, jäst, hjorthornsalt, vatten) på andra sidan Näringsdryck (vatten, honung, salt och bikarbonat).

Lite annat: 

• Tjong (i medaljongen)
• Klimp till soppor (den ska vara småländsk)
• Urgammal strömmingslåda (fd svärmors) 
• Annelies filmjölkskaka (sorry Annelie, det blev inte mer än en textkopiering av den)

och så en och annan 

• Champignons en Citronnette
• Carottes Paysanne
• Pois Gourmands en Marinade

Före detta mannen slängde nog receptet på Konjaksflamberade räkor för han blev inte glad när jag, som inte ser skillnad på konjak och konjak, hade tagit helt fel till maträtten. 

Nog om dessa kulinariteter, idag blir det näringsdryck åt Frasse och Lotteri för besökare!

Lotteri

• Kampes tvåtrådiga ullgarn, 100 gram, i en vacker blå nyans, färg 237, parti 1110. Kampes tvåtrådiga varar länge, men jag vet inte meterantalet. 
• Ett recept eller två ur min gamla receptpärm
• Och en Houdini-cat

Och så är det det där gamla vanliga, en lott för kommentar, två för avisering på din egen blogg. Ja, så var det ju det där med dragning också. Den får gå av stapeln på morgonen den 11 december.

Om jag nu glömt något inför detta omfattande arrangemang hoppas jag någon påpekar det  - TJO FLÖJT!