Mössor och vantar

Lottas!

Evas!

(i Kampes tvåtrådiga ullgarn inköpt på Öströö Fårfarm)

Omöjlig son och omöjliga mössor!

Äldste sonen Simon, han som bor på Malta, fortsätter som vuxen att fjanta sig framför kameran. Men jag älskar honom i alla fall. Malin är fotogenic, blir bra på alla kort - lite orättvist kan jag tycka. Nu är dom på väg hem till sin ö och sina resp. arbetsplatser. 

I Sverige har de inte gjort annat än suttit vid matbord och ätit, fått nog av julmaten som lockade dom till Svedala. Hos mig blev det inte julbord! 

Bildkälla

Nu har kylan kommit till västkusten. Flera minusgrader ute och marken är frostvit. Det är kallt och det är vindstilla, och ändå klagar folk, så har det varit i alla år jag bott här. Det är så jädra kallt! Hellre någon plusgrader och regn och blåst, visst är det konstigt!  Vinter ska vara vinter, basta!

                                                 Nu vill det sig inte!

Repa upp!

Repa upp

Bye bye vantar!

Vilket nöje att sticka i Indiecita Alpacka. VILL STICKA MER! Och jag har ju garn, både naturvitt och olivgrönt. Klarar en nyopererad med morfinplåster av detta, det är frågan...

När det kommer till att läsa/tyda mönster känner jag mig nästan som en alfabet!

Men vad tusan är detta? När jag beställer 400 gram Fjellsokkegarn (240 kr) från Norge, vill de ha 500 kr i frakt. 

 Så sjutton heller!

Kanske kan man kränga en och annan mössa på sjukhuset!

TJO!

Alltid trassligt

Ja, så kan man också namnge min stickningar under arbetets gång.

Och jag kan inte släppa mössorna. Det är ju så roligt, inte minst för att de fort blir färdiga.

Nästan färdig.  Först en liten virkad kant längst ner för att det saknas och kommer att förändra helhetsintrycket. Kanske något mer.  Jag önskar jag kunde få tag på sådana där gamla hattstockar, men det heter det ju inte.

Bildens webb-plats

Idag kommer jag (kanske) att få ovett av rehab i Halmstad om de upptäcker att jag slarvat med övningarna. Men jag tycker nog att jag är ganska rörlig i armen - kan det bero på stickandet...

I den stora staden, i alla fall störst i Halland, kanske jag kan hitta ett diskställ. DISKSTÄLL - tänk att det ska vara så svårt. Ett gammalt hederligt i rostfritt stål som varar i hundra år, eller i alla fall tills jag inte behöver det längre. Inga fuskställ som rostar efter några månader, inga fula plastställ som missfärgas och inga trendiga ställ som man snart tröttnar på. Har man inte bekymmer så skaffar man sig, diskställ är för närvarande ett sådant :-)

TJO!

Julmarknad dag 1 / Tom Peng Pung

Vi fick ihop till bordshyran och funderade en stund över morgon-dagen. Kan det vara värt ett försök till? Ja, vi kör ett race till vilket betyder följande: Vi sitter och stickar och babblar på och ler glatt mot förbipasserande i hopp om att de ska komma och titta.

Men det var värst vad folk håller hårt i pengarna. Många tittar knappt, bara sveper förbi med tomma blickar. Kanske ser de inte träden för all skog (eller hur var det nu...). Några torgmadamer gav upp och packade ihop.

Mössor fanns det gott om, konkurrensen är stenhård. Men den rödgrå-randiga är i alla fall såld, yeaaah! Och Lotta har sålt världens bästa disktrasor i lingarn.

Datorn börjar gå trögt, det är dags att rensa i bildarkivet. Jag behöver frigöra några gigabyte. Men vissa bilder kan man bara inte kasta eller förminska för att ge datorn mer arbetsutrymme. Här är Fidde Fidel som liten, väldigt liten och otroooligt söt!

Nu lyser flitens lampa

Från morgon till kväll lyser den för nästa helg ska alstren säljas på julmarknad. Bord är bokat så nu är det skarpt läge! Lotta hakar på och tillsammans ska vi skinna besökarna på ofantliga mängder pengar.

Nu måste vimplarna monteras fast och inramningarna måste bli klara, tre mössor till är snart klara. Finns det mer man kan tillverka under veckan som följer... Om jag vore lite mer hemma i akvarellernas mysteriska värld skulle jag måla hatt-tanter-katter. Men jag har inte löst den gåtan ännu. Akvarell på torrt papper, på fuktigt papper, på blött papper - allt kräver sin speciella teknik och jag behärskar ingen, ännu. 

Min syster i Kisa i Östergötland berättar att lejongapen blommar som vore det sommar och hon har inte hjärta att ta bort den. Där står den i all sin fägring inte långt från kruset med granris. Förra året vid den här tiden var mycket vit och sommarens blommor hade dragit sig tillbaka långt innan snön kom. 

Jag läser att Arne Dahls, synonym för Jan Arnald, böcker om A-gruppen har filmatiserats och ska börja visas i TV nu i december. A-gruppen fokuserar på våldsbrott av internationell art. Eftersom jag läst de elva böckerna, i tur och ordning till och med, har man liksom blivit vän eller i alla fall bekant med rollfigurerna. Man har liksom sin bild klar. Harald Hamrell regisserar och det känns i alla fall tryggt.

TREVLIG HELG PÅ ER!