Det vanliga, alltså stickat och lyssnat!

 Stilig potta!

Arne Dahls Hela havet stormar är inte så lekfull som det kan låta. Det är en grym historia eller två grymma historier som hakar i varandra.

Den gamla A-gruppen har formerats om och fått nya uppdrag, nu inom EU. Paul Hjelm är chef, under sig har han Arto Söderstedt och Sara Svenhagen och ett antal andra väl utvalda poliser från Europa. Opcop-gruppen har representanter i alla EU-länder. I Sverige finns Kerstin Holm och Jorge Chaves.  Det som var stridsledningscentralen på Kungsholmen har fått sin motsvarighet i Katedralen i i Haag där den så kallade OpCop-gruppen har sin bas.

Arne Dahl är en mästare på att skriva spänningslitteratur och ruggigt blir det, i Hela havet stormar är det riktigt otäckt. Och ändå eller trots det förfärliga lyckas författaren liksom vitsa till det så man till och från skrattar mer eller mindre hejdlöst. Vissa dialoger, sekvenser och passager är verkligen roliga, inte minst där Arto Söderstedt är med. 

Sedan serien om A-gruppen gick på TV har Niklas Åkerfelt gett Arto Söderstedt ett ansikte. I Hela havet stormar blir den numera pensionerade Viggo Norlander vittne till en mindre massaker på en pub och det är en av inledningarna till boken. Mysterierna hopar sig tills de börjar nystas upp och sanningen kommer allt närmare. Den här är ingen bok för den som gillar myspys och hög trivselfaktor. Det är ruskigt och förfärligt och makabert och förbaskat bra!

Här stormar det inte. Solen värmer upp eftermiddagen och det är så milt. Jag har klippt gräset, förmodligen för sista gången i år.

Havet ligger nästan stilla och har liksom dragit sig tillbaka. Alla stenarna som syns i vattnet och på stranden ligger oftast under vattenytan.

TJO!

Kanelbullens dag och Bländverk

Den dagen missar jag inte!

Ett slags bländverk, en liten slinga som jag inte kunde motstå!

Ett annat Bländverk är Thomas Eriksons Alex King-thriller

En riktigt ruggig läsning som initialt gjorde mig lite förvirrad med alla dess infallsvinklar. Jag tänkte, nu broderar nog författaren ut lite väl mycket. Men icke, allt knyts efterhand ihop och stundtals kändes det som jag ville hålla "kuddar för öronen". Snacka om spänningsthriller, hua!

Mössor

Två nya mössor!

Isländskt entrådigt ullgarn och alpacka

Ullcentrums tvåtrådiga till Löttorpsmössan

Morgontur i grannområdet

En pergola utanför mitt hus

Ullcentrums garn och mönster

På rundstickorna en mössa i tvåtrådigt ullgarn från Ullcentrum, och nu stickar jag faktiskt efter mönster från detsamma, Löttorpshatten. Men som vanligt följer jag inte mönstret slaviskt utan stickar för att mössan ska passa huvudet den ska sitta på och jag stickar kullen i slätstickning.

Det fina vädret håller i sig!

Ett skepp kommer lastat...

Tack vare vildvinet ser mitt köksfönster ut så här denna tiden!

(Anjo lyckades inte tugga sönder alla stammarna innan jag upptäckte honom)

Den här fantastiska bilden är tagen av 

Lena BM Hegner och finns på Facebook-sidan "blommar.nu" >>

Ärtan Pärtan Puff med mera

Trots en virusattack á la ”rymden anfaller” har jag lyckats med konststycket att sticka en mössa. Jag har ju nästan inga! Jag är inte alls nöjd med toppen men det är ju en baggis. Kan i samma veva lika gott erkänna att det ligger en hel del ”baggisar” i påsar och i lådor.

Nu har sommartäcket förpassats till mörka vrår och ersatts med vintertäcke. Är det inte lite definitivt då? Men sover man med öppet fönster nattetid kan det bli kallt med tunntäcke. Tjocktäcket kändes inledningsvis tungt, men man vänjer sig väl! Jag tror ju mer på hösten än på sommaren så jag klagar inte även om det känns lite trist att känna kalldrag från altandörren när den är öppen. Jajaja!  Den dagen, låt det dröja tills december, då oljeelementet sätts på är det liksom oåterkalleligt. Här skulle faktiskt behövas värmeslingor i såväl golv som i ytterväggar, men det är ju bara ett hyreshus så man får ta och bemanna sig. Sanningen är dock att vintertid skulle jag ha det varmare och gosigare i en liten stuga med järnspis och kakelugnar som håller värmen till framåt morgonkvisten.

Bildkälla

I köket hos morfar och mormor rann svetten när järnspisen var glödhet, inte kunde man klaga på att man frös precis, och den vackra träkåken stod på en rejäl grund så golvdrag var det inte tal om. Morfars och mormors verandor var inglasade med små kulöra glasrutor.

Bildkälla

Jag kom att tänka på radioapparater häromdagen och hur de såg ut när jag var barn. Radiola transistorradio och en Grundig i mitt hem och ett stort schabrak hos morfar och mormor. 

På den där med namnet Grundig försökte jag ratta in Luxemburg eller vad kanalen nu hette som sände pop och rock. Jag kan inte minnas att jag någonsin fick en klar ton utan det sprakade och hade sig så man till slut gav upp - i alla fall för stunden.

Jag tror storknapparna för volym och stationssökning var av bakelit på den jättegamla radion hos morfar och mormor, för de luktade som på telegrafstationen. Morfar och jag lyssnade på sjövädret, åh vad jag njöt. 

Sedan kom börsnoteringarna, då gick morfar ut och högg ved men jag satt kvar och lät mig hynotiseras av den monotona rösten. Med tanke på det borde jag kanske blivit en börshaj i kritstrecksrandigt, pumps och en Jaguar. 

 Bildkälla 

Gud bevare mig för att det inte blev så!

En viss Aranjo har börjat bli hemmastadd och här behövs en viss uppfostran, hur det nu ska gå till. När vi cyklar vet han att det är höger sida som gäller, när vi går vet han (nästan alltid) att det är vänster sida som gäller. Och hittills har han vetat att det är gräsplanen här utanför som gäller, men gräsplanen har med ens blivit så stor. Ajsing bajsing Aranjo!

 

För övrigt är han en riktig godbit, min Ärtan Pärtan Puff!

Min fina ”blattemössa"

Den ska ses som en hyllning till Jonas Hassen Khemiris författarskap. Jag stickade och jag lyssnade, jag skrattade och grät och för varje blad som vänds blir boken allt mer hjärtskärande trots dess komiska inslag.

Det är början på 90-talet, välkomsthanden har blivit ett långfinger. Svennarna skrattar åt Ny Demokratis råa skämt. Jag skämdes då och jag skäms nu. Jag avskydde de där ölbacksclownerna! Då hängde media på, idag tack och lov, är media mer kritisk när den kostymerade ytan så ofta krackelerar. Det är inte trovärdigt att från den ena dagen till den andra gå från järnrör till kostym och slips.

Då, ”röd laser dödar blattar”, rädslan är naturligtvis alldeles förfärlig. Pappor får sin studio vandaliserad och till slut nedbränd, pappors konturer blir allt otydligare. Jag gråter för det är så jävla tragiskt!

Jonas Hassen Khemiri har skrivit en samtidsroman/dokumentär som speglar några decennier i Sverige och den borde bli en klassiker.

Idag blev det ett härligt uppfriskande dopp i Ätran efter svettigt täppslit!

Kanotklubben är aktiv!

Jovars och lite gul och blå!

Värre saker har man väl sett!

Bildkälla

Gul och Blå var ju det häftigaste man kunde tänka sig då det begav sig, men i lilla hålan i Småland var det blott en hägring om ens det. Det var Algots fuljeans som gällde "de var ju så rejäla" och höll i 150 år. Gul och blå och 60 är däremot inte det minsta lockande och ändå...

 

I Sumpafallen är det som gjort för att falla även om stigen på bilden ser snäll ut. Kan man ha änglavakt! Man kan ju undra, för när det brakar till i skogen är det bara Eva Hudin som faller framstupa och slår i bröstkorgen och tappar andan och tror hon ska dö. Men hon är snart på benen igen, om än gul och blå och ganska missmodig. Ska det vara så här att bli "gammal och sliten"?

 Fyra ben måste vara bättre än två!

Väldigt lite vatten i år, och inte undra på så torrt som det varit, och är. Man fick liksom lägga sig raklång på botten för att bli blöt. Genom Sumpafallen rinner Högvadsån som är en avstickare från Ätran (eller hur det nu är...). Raviner sträcker sig ner mot vattnet och stigarna är smala, krokiga och bitvis svåra om man inte lyfter på fötterna. MEN VACKERT ÄR DET!

Jisses!

***

De komma från öst och väst...

Jag tänker inte på frälsningsarméns soldater utan på molnen. På östfronten ser det lovande ut, på västfronten är det i alla fall lite molnigt!

Men de mötas icke! Inga kollisioner, inget dunder och brak med efterföljande regn. Varmt och torrt som snus fortsätter det att vara (bilder tagna vid Lövstaviken).

Den här grabben gillar läget!

Alltså, man kan ju undra vad jag håller på med... Det liknar inte riktigt mössan på bilden trots att jag i stort sett (?!?) följer beskrivningen. Frågan är om det är jag eller DROPS som är ute och cyklar!

TJO!

Knyt skorna!

Visst är det bra med rejäla kängor men knyter man inte haglöfsarna ordentligt gör de mer skada än nytta. 

Inte går det an att skippa Grimsholmens naturreservat en sommar.

Men bergigt och stenigt och gropigt är det och när man inte knutit kängorna ordentligt är det lätt till att falla pladask på graniten (eller vad det nu är). Släpp inte Anjo, rädda kameran, ramla mjukt, ramla mjukt, ramla mjukt far genom huvudet under två sekunder. Det senare har räddat mig otaliga gånger.

 

Högerhanden är svullen, öm och missfärgad - men den går att använda. Nu får det fasen i mig vara nog med disktrasor. Mössor har jag ju inga så nu jädrar!

TJO!