Måste nog säga att Avalon är ett stycke filmkonst, och jag vill se mer av regidebutanten Axel Petersén. Johannes Brost spelar en rynkig och sliten old man som inte fattat att han är en otroligt patetisk figur. Eller så har han det för han verkar så trött, så trött, men har inte förmågan att byta livsstil.
Hans jetset-polare, lika tragisk han om inte värre, spelas av Peter Carlberg och Jackie, en rynkig och tärd old lady spelas av Léonore Ekstrand. Tillsammans utgör de en trio man både skrattar och gråter åt.
Men det är sällan några hjärtliga skratt som väller upp inom en när man betraktar de tre, för egentligen är de bara stora loosers. Filmen är ett litet mästerverk, Johannes Brost är mästerlig i rollen som Janne. En jädrans bra film som man blir otroligt nedstämd av - ja, den ekvationen går ju trots allt ihop.
Axelvärmaren segar nåt så otroligt, men när det är filmtajm blir det några varv.
Frågan är om det verkligen blir en axelvärmare som på bilden, ibland gör Drops som mäklarfirmor, luras lite på bilderna. Men snart är den klar och ska visas upp i all sin härlighet. Jag är missmodig!
Och så lite grönt och skönt:
Höstanemonen blommar även denna sommaren i juli fast den sägs ska blomma först senare.
Praktmalvan öppnar nu sina knoppar och visar sig i all sin ljuvlighet.
Min absoluta favorit, Trädgårdstemyntan, är också på gång.
Och så kan jag då inte låta bli att rita katter!
