Skumtimmen, Räven och Tröjor

 Skumtimmen var Johan Theorins debutbok och den tror jag att jag sträckläste, det var riktigt bra!

Nu har jag sett den filmatiserade versionen och den håller även om man aldrig kan skildra en bok till 100 % på film. Lena Endre gör alltid bra ifrån sig. Pappa Gerlof spelas av Tord Pettersson och är liksom gjord för den filmrollen. För regi står Daniel Alfredsson.

BRA FILM!

Solen skiner och blåste det inte tror jag man skulle kunna sitta ute, men vinden är envis.

Stickar barntröjor!

Stickar söta barntröjor men känner mig som en morbid typ när jag lyssnar på Räven av Michael Connelly.

Usch och fy så läskig och spännande!

Tänka sig att jag har lärt min storasyster som är 75+ att sticka strumpor. Nu har hon rest hem och jag hoppas hon kommer ihåg hur man gör.  

Tjo Flöjt!

Lisa buk i soffan med handarbete och ljudbok

Ja, det är det man får göra efter julmaten. Stickkompisen Lotta hade virkat en sjal och jag ville också. Ville egentligen ha en röd, men jag hade en ljusgrå Linea-härva och satte igång.

Färgen är svår och måste kombineras med något färgstarkt eller raka motsatsen, något vitt kanske. Jag använde virknål nr 5 men kunde också använt en sexa.

 

En osynlig av Pontus Ljunghill, uppläsare Reine Brynolfsson. Berättelsen utspelar sig i Stockholm 1928 och Visby 1953. Berättelsen handlar om lilla Ingrid åtta år, om kommissarie Johan Stierna och en osynlig.

Boken är underhållande, beskrivningar av Stockholm i slutet av 20-talet verkar bra. Kommissarie Stierna och hans medarbetare lägger ner massor med tid och arbete för att få tag i mannen med hatten, den osynlige. I Visby söker en journalist upp Stierna 1953. Stierna har just dragit sig tilllbaka utan att egentligen aldrig kunnat släppa fallet Ingrid. Pontus Ljunghill verkar trolig i Stockholmsskildringen, hur det såg ut och hur andan var. Jag reagerade dock på att någon i boken beställde nybryggt kaffe, fanns det verkligen då...

Vem är rikast i din kommun? I går kom den!

Tabloidtidningarnas löpsedlar som tydligen säljer, för de bara fortsätter:

• Vem är rikast i din kommun?
• Vem bor i dyraste villan?
• Vem har högst taxeringsinkomst?
• Vem tjänade mest förra året?
• Vilken kvinna ökade sin inkomst mest förra året i din kommun?

Det är ingen ände på dessa rubriker som toppar löpsedlarna. VILKA NYHETER OCH SÅ VIKTIGA!

Jag skiter fullständigt i vem som är rikast och vackrast och vem som sitter och häckar i den dyraste kåken i Falkenberg eller någon annanstans. Varför i herrans namn ska jag bry mig om det?  Och det skulle inte falla mig in att lägga ens en krona på dessa tidningar. MEN DE FYLLER EN POLITISK ROLL OCH DET GÖR MIG ÄN MER UPPRÖRD.   

Bildkälla: Sydsvenskan

Den tredje statsmakten backar upp makthavarna,  det är pengar som räknas, det är pengar, mycket pengar som är det högsta målet och värdet i livet. Ständiga rubriker som ovan förmedlar det budskapet. 

Satsa på dig själv och framförallt på det materiella. Se till eller du kan väl åtminstone sträva efter att bli miljonär och bli en av dom, även om det aldrig går inte ens om du jobbar dygnet runt i detta liv och i nästa. Det spelar ingen roll, det är inställningen som räknas, det är pengar som räknas – PENGAR, MYCKET PENGAR!

Är alla vi andra, som inte har som mål att bli ”rikast kvinnan i din kommun” värdelösa och förlorade satar i den nya världen som prasslar och klirrar av sedlar och mynt. Jag mår illa!

I min värld är inte omåttliga summor pengar ett mål, däremot är en vettig inkomst ett medel för att ha det hyfsat bra.

Men idag räcker det inte med att vinna en miljon  på Bingolotto och Dagens Dubbel eller vad de nu heter alla de där lyckohjulen. Vad är en mille när man kan vinna mer än tjugo – om man har tur. 

Och ju mer pengar människor får desto mer egocentrerade blir de, och ju mer pengar människor får desto hårdare håller de om dem. 

Dela med sig? Kom inte hit och snacka skit! 

Japp, det var det det! Nu fick jag avreagera mig på bloggen. Och på så sätt kan den även bli ett slags psykoterapeutiskt redskap, en klagomur.

TJO!

Igår kom boken och den är inte stor, ingen tegelsten, men väl värd sina 230 kr inalles. Nu ska jag ut och jaga ullgarn för nu kokar det däruppe igen - jag vill så mycket. Och koftan får vila lite till :-)

Boken finns att beställa här

 

Öppna dagböcker, (kofta) och strumpor

Om inte datorerna med dess innehåll såväl exploderar som imploderar till ett irreparabelt tillstånd lämnar vi ganska mycket till eftervärlden. Bloggarna är ju som ett slags öppna dagböcker och varierar väldans mycket beroende på ålder och intressen. Säg det man inte kan hitta när man bloggsöker! Det finns de som vänder ut och in på sig själva och blottar allt, och blir på det sättet mycket sårbara. Det finns de som sätter en gräns, hit men inte längre. Och så allt där emellan.

Jag hade en dagbok som barn och ung tonåring. Det var röd med ett hjärtformat lås. I den stod det 

 KÄRA DAGBOK

Morgan, Morgan, Morgan, Morgan, Morgan, Morgan, Morgan, Morgan

Det var som en slags besvärjelse.  TILL INGEN NYTTA! Det var Mari som knep honom. Och tur var det, för annars hade jag inte suttit här.

Om räkneverket för besöksstatistiken, som nu står på dryga 20 000, inte skulle röra på sig vore det inte lika roligt att blogga. Men några därute ”gillar mig” och det uppmuntrar :-)

TACK!

I väntan på Pysselfarmors Frestelser som är en bok hon tipsar om, gör jag allt för att undvika koftan. Den suger, hur fin den än är!

Så jag stickar strumpor, och är det tveksamt om garnet räcker får man ta till en annan färg. 

När jag grävde i en låda hittade jag ett par andra strumpor som nästan var klara.