Med sommarsnuva bloggar jag!

Det mesta verkar ha kommit av sig!  Nej så ska jag väl inte säga, men det där med att sticka/virka, läsa/lyssna bok verkar ha placerat sig i utmarkerna. Jag har både ljudböcker och läsböcker som ligger och längre än så kommer de inte. Inte ens när vädret är grått och vått! 

Tänk att jag äntligen har Morfarsliljor i min lilla trädgård!

Regndropparna ligger där och vilar innan de faller till marken.

Men läst ska det bli, när andan faller på ser jag fram emot att ta del av P O Enquists nya, Liknelseboken. Jag tror att det är en av dessa böcker man bara inte kan vara utan.

SVT, den bästa teven i alla kategorier, och SVT Play som jag tittar på gav mig möjligheten att häromkvällen titta på dokumentären om Lars Lerin och hans Junior. Ett program om längtan efter kärleken och om den stora kärleken. 

Om Lars Lerin vore en bakelse skulle jag sluka den för att att den kan inte vara annat än underbart god. Jag älskar denne man platoniskt och på avstånd!

SVT visar en del BBC-serier/filmer som jag inte missar, Land Girls med flera. Den tyska serien Krigets Unga Hjärtan icke att förglömma. Se den på SVT Play!

Ett otroligt bra skildring av fem unga i Berlin som 1941 håller en avskedsfest för bröderna Vilhelm och Friedhelm som ska till Östfronten.

Den tyska krigspropagandan har fått alla att tro att kriget ska bli kortvarigt och Vilhelm, Friedhelm, Grete, Viktor och Charlotte är säkra på att de snart ska ses igen. 

I lilla trädgården växer det men jag tycker blomningen är sen, kanske är jag för ivrig eller så beror det senvinterns ombytliga väder.

Klätterrosen eller buskrosen eller vad det nu är för ros dignar av knoppar och jag minns inte  vilken färg jag valde, förmodligen vitt eller rosa.

Och vad det är för märklig stockros jag planterat förstår jag då inte, den kanske växer till himlen och blommar för stjärnorna.

Och mullbärsträdet tar sig! 

TJO!

Lila och lite blått (och grått) i träggårn!

Kattmynta, katternas favorit. Som dom kråmar sig!

Av Nepeta-släktet

Blågullet är jag mycket förtjust i, 

det är så vackert utan att förhäva sig.

Tremastarblomman har ändrat färg denna sommaren, 

förra året var den mycket blå, nu är den lila.

Det grå växer långsamt, jag har liksom kommit av mig,

men fint blir det och det är ju inget mastotondprojekt.

 

Stockrosen växer på ett för mig överraskande sätt,

bladverket är stort och högt och stänglar med rosenknoppar

ser jag inga, men visst är det något på gång...och vad det 

ska bli för färg har jag alldeles glömt bort!

TJO!

Skottkärra till medfarna käringar

Ja, så fick det till slut bli. Vi (Lotta och jag) har kånkat färdigt på tunga spann med jord. Nu rullar vi den dit den ska på en lättviktare till skottkärra.  

Cheapy och Blomsterlandet ligger alldeles bredvid varandra - KAN MAN TÄNKA SIG! När man väl stuckit in nosen i blomsterprakten är det liksom för sent...

En blivande myssa på stickorna - KAN MAN TÄNKA SIG!

Och två mjuka pälsar kan man absolut tänka sig!