Äntligen vinter! Det är flera minusgrader, det är vindstilla och det är så sagolikt vackert därute. Snön knarrar under skosulorna, det luktar så gott när det luktar riktig vinter.
Men det blir inte några längre promenader för Anjo går ju barfota och jag kan tänka mig att kölden biter i trampdynorna. Väl inne igen, tända ljus, en kopp te och en ljudbok (och förstås ett tuggben till Anjo).
Söder om helvetet av Thomas Engström
För detta STASI-agenten Ludwig Licht får ett uppdrag i Pennsylvania. Han lyckas nästla sig in i en kristen högerextrem organisation. En organisation som består av trasiga och ihåliga människor som är livsfarliga.
Engström lyckas hitta balansen i berättelsen som varken gör den fånigt osannolik eller överdrivet skildrad. Men när man läst boken längtar man definitivt efter en mjukare skildring, gärna med centrala kvinno-roller som föredrar andra mindre brutala utmaningar.
Det som förenar människorna i sekten är tron på nationalism och vit makt och därmed förstås också värsta sortens främlingsfientlighet. Människor som tror att Gud är på deras sida!
Att inte dra paralleller med sverigedemokraternas värstingar är omöjligt!
Ultimatum av Anders De La Motte
”Ultimatum” är liksom ”Söder om helvetet” en ganska skruvad berättelse där konspirationsteorierna avlöser varandra och som läsare är det till och från ganska frestande att dra några varv med aluminiumfolie runt huvudet. För man kan då sjuttsingen inte veta vem man ska lita på. Och Jonas Malmsjö är en himla bra uppläsare, så bra att man nästan tror att man själv sitter mitt i smeten.
Helst vill man tro att Ultimatum inte är en lika sannolik historia som Söder om helvetet, men det vete tusan! Här ryms politiker som statsminister och justitieminister, här figurerar poliser av olika grad och ju högre rang desto ”fulare” typer, SÄPO som sopar det som inte ska synas under mattan. Hemligheter som byts mot andra hemligheter, vad ska man tro!
Det är en rysare som ger en rysningar om och om igen. Och av någon anledning sympatiserar jag just nu med en av de på fel sida skranket. Jag hoppas verkligen hon ska klara av det hon föresatt sig att klara av. Hur kan det komma sig, Anders De La Motte? Var du medveten om detta när du skrev boken? Retoriska frågor som kanske fler än jag ställer sig som läser/lyssnar på boken.
Lars Lerin
Den före detta STASI-agenten Ludwig Licht är rena rama motsatsen till Lars Lerin. Så otroligt diametral, inte bara för att den ena är en romanfigur och den andra livs levande, utan för att olikheterna är enorma på alla möjliga plan.
Jag tror att det är Mikael Persbrandt som ger Lars Lerin epitetet väsen. Lars är inte bara en människa, han är också ett väsen. Vilken eloge, vilken hyllning!
Men jag får inte dessa två män att gå ihop, de känns så troligt omaka. De ”gifter sig” inte med varann eller hur det nu är man säger inom matlagningsbranschen, inte på långa vägar som smaksensationen Frida och Lars. Och näste man på tur är ”Gustavs grabb”? Är det verkligen Lars Lerin själv som valt vilka han vill träffa? Efter första avsnittet hade jag stora förväntningar på de kommande avsnitten, men nu två macho-gubbar på rad? Två bulldozers och ett väsen, jag får det inte att gå ihop?
Hur som helst, Persbrandt sa något jag lade på minnet:
Konst ska tala till andra sinnen än förnuftet och förståndet!
Och precis så ser jag det också fast jag aldrig lyckats formulera mig utan mest mumlat något ohörbart. Jag har jobbat på ett konstgalleri och det värsta var när det kom in betraktare eller presumtiva kunder och frågade med någon slags överlägsen och föraktfull röst: Och vad ska det där föreställa? Eller ännu värre, med raljant ton: En sån där skulle jag också kunna göra...
 |
| En av mina favoriter när jag nosade på galleri-branschen |
Helst av allt ville man ge dom en rejäl hjärnskakning i förhoppning om att det skulle röra om lite i grytan. Istället fick man lotsa dom till en tavla föreställande en vas med blommor eller någon sådant. Att prata för den bilden utan att avslöja sig själv var inte alltid lätt. Med Persbrandts ord hade jag nog kunnat omvända en och annan.
Konst ska tala till andra sinnen än förnuftet och förståndet!
