Idag hände det som inte får hända. Lilla Aranjo transformerades till en vessla och smet ur bilens baksäte på noll sekunder. Han sprang fram till några lösa hundar på stranden vars matte började skrika och vifta med armarna. Att ha någon framför sig som ryar och vevar med armarna är ju inte precis vad Aranjo behöver.
Jag kände hur paniken växte men höll den stången. Lugn, Eva, lugn, upprepade jag som ett mantra. Det här ordnar sig, det här löser sig, det kommer att sluta gott. När jag märkte att han hela tiden återkom till mig för att kolla att jag var där, var det bara att vänta ut honom (bara och bara, hjärtat bultade av oro). Till slut kom han så nära mig att jag kunde få fatt i både halsband, sele och koppel. Då var han stans skitigaste hund! Och jag var stans gladaste matte!
 |
 |
Jag kom till hundbutiken med en sandig och lerig hund för att prova ut selar. Vi får säkert inte ens komma innanför dörren, tänkte jag. Men det fick vi! Nu har han en bilsele och den lilla vesslan ska inte få en chans till att skrämma livet ur mig.
Förra hösten skickade Allra Bästa Pysselfarmor frön till mig.
Frön från Fingerborgsblomma, Borstnejlika och Akleja ligger nu i jord.
Jag stickar lite på det ena och på det andra utan att det riktigt vill sig. Så är det ibland och ibland är nu och jag har inget flyt. Kan det bero på en ständigt molande värk i höften...
Hur som helst, ut måste man (som hundägare). Vi tog en tur till Suseån och en särskild bit av den som var mitt smultronställe i många år. Men naturen förändras, kunde jag konstatera.
Det hade vuxit igen på flera ställen. Jättebalsaminen har trängt undan annan växtlighet, alla björnbärsbuskarna till exempel.
Mika rullade sig i hästskit och luktar inte särskilt gott. I
träsket kanske det huserar en Shrek. Det var nästan så jag ville slänga i henne...
Och även denna dag tänkte sig solen gå ner i havet!
Alltså, vissa saker gör en bara så glad! I går lånade jag 10-gruppens MÖNSTERTRYCK på biblioteket och vilka härliga mönster! En bok att bläddra i (läsa också förstås) och njuta av färg och form!
10-gruppen bildades i början på 70-talet och bestod av Inez Svensson, Ingela Håkansson och Susanne Grundell, Birgitta Hanh, Gunila Axén, Carl Johan De Geer m fl.
Gunila Axén
Birgitta Hahn
Inez Svensson
I dag drivs 10-gruppen http://www.tiogruppen.com/ av tre av dess ursprungliga medlemmar.
Garn till mössa åt barnens faster, min (före detta) svägerska, knappar till axelvärmare och lite tyg blev gårdagens inköp på Vårt Fönster i Falkenberg.
Kanske kan det bli en tunika av tyget, kanske...
Idag slapp vi Arga Gubben på Ringsegårdsstranden, vilket betydde att Mika kunde vara lös. Att vara lös hund är att kunna rulla sig i vad som helst och det var just vad hon gjorde -
klädnypa på näsan trots hundtvätt.
I sommar har krukrosorna gillat läget hos mig. Antingen har klimatet varit gynnsamt för dom eller så är de tåligare och mindre hårt uppdrivna. Jag ska gräva ner dem på friland även i år, men de verkar vara extremt köldkänsliga, i alla fall de jag grävt ner tidigare år.
När alldeles för många böcker blir näee är Unni Drougge ett hyfsat säkert kort. Visst, hon tar i, hon tar i så förbaskat MEN spricker aldrig (eller sällan). I Förkunnaren möter Berit Hård en jobbcoach som tillhör ”Odd Molly-maffian”.
Men Berit Hård vägrar gå på ”kramkurs” på arbetsförmedlingen och mötet slutar med att hon mosar "Odd Molly". Berit är ju för tusan en vuxen individ som lärde sig gå för länge sedan. (Och det där känner jag igen, för jag har också gått på en sådan där kurs).
Berit Hård är för mycket av allt och det är det som gör henne till den hon är. Unni Drougge fläskar på och i nio fall av tio är det godkänt för den käring jag är - även om jag till och från sätter i halsen. Lutherska badet är en fis i vinden om än mycket bra och rolig och liksom trevligare i jämförelse med Bluffen och Förkunnaren.
Axelvärmaren och DROPS. Bilderna luras, jag har varit med om det förut, en kofta som korvade sig men inte på DROPS-bilden. Och jag har hört andra säga detsamma om DROPS. De är helt enkelt inte riktigt pålitliga.
Varför står tjejen och håller i framkanterna? Jo för att hon drar ut dom så att det ska se bättre ut. Om jag drar av bara tusan ser det också bättre ut...
Ringsegårdsstranden är jippi för Mika och även för mig om än jag inte studsar runt som en tok utan cyklar i maklig takt.
Så där en 150 meter från stranden ligger det en kåk man skulle kunna husera i. Utgångspriset är bara 4,5 mille, peanuts!
