Suseån

Jag stickar lite på det ena och på det andra utan att det riktigt vill sig. Så är det ibland och ibland är nu och jag har inget flyt. Kan det bero på en ständigt molande värk i höften...

Hur som helst, ut måste man (som hundägare). Vi tog en tur till Suseån och en särskild bit av den som var mitt smultronställe i många år. Men naturen förändras, kunde jag konstatera. 

Det hade vuxit igen på flera ställen. Jättebalsaminen har trängt undan annan växtlighet, alla björnbärsbuskarna till exempel.

Mika rullade sig i hästskit och luktar inte särskilt gott. I träsket kanske det huserar en Shrek. Det var nästan så jag ville slänga i henne...

 Och även denna dag tänkte sig solen gå ner i havet!