Idag hände det som inte får hända. Lilla Aranjo transformerades till en vessla och smet ur bilens baksäte på noll sekunder. Han sprang fram till några lösa hundar på stranden vars matte började skrika och vifta med armarna. Att ha någon framför sig som ryar och vevar med armarna är ju inte precis vad Aranjo behöver.
Jag kände hur paniken växte men höll den stången. Lugn, Eva, lugn, upprepade jag som ett mantra. Det här ordnar sig, det här löser sig, det kommer att sluta gott. När jag märkte att han hela tiden återkom till mig för att kolla att jag var där, var det bara att vänta ut honom (bara och bara, hjärtat bultade av oro). Till slut kom han så nära mig att jag kunde få fatt i både halsband, sele och koppel. Då var han stans skitigaste hund! Och jag var stans gladaste matte!
 |
 |
Jag kom till hundbutiken med en sandig och lerig hund för att prova ut selar. Vi får säkert inte ens komma innanför dörren, tänkte jag. Men det fick vi! Nu har han en bilsele och den lilla vesslan ska inte få en chans till att skrämma livet ur mig.
Förra hösten skickade Allra Bästa Pysselfarmor frön till mig.
Frön från Fingerborgsblomma, Borstnejlika och Akleja ligger nu i jord.
