Om och om igen...

Alltså, att man aldrig lär sig! Om och om igen; ärmhålen blir alltid för stora och jag får repa upp eller sy in. Det är som om vissa saker inte vill gå in i lilla huvudet!

Här har jag i alla fall inte fäst trådarna utan kan ta upp - det ska bara bli gjort. Garnet är Smilla (nånting) och det var gott att sticka i, det var kanske därför jag inte kunde sluta i tid!

Även strumpan blev stor, minst stl 42, alltså ett nummer för stort, men det är inte hela världen. Och det finns ju dessutom så många som behöver värma sina fötter!

Det blev en väldigt tidig fika idag. Kattskrället har ändrat beteende och ska ut eller vill något annat alldeles för tidigt. Och då kan det vara svårt att somna om, ibland helt omöjligt! Ligga där och vrida mig än hit än dit  gör jag inte, nej det är bara upp och hoppa. 

När man är på ett café eller ett bageri i den här landsändan får man alltid frågan, lussebulle med eller utan saffran. De första åren fattade jag ingenting, nu har jag vant mig! Det där i koppen kallar mina regionrevisionskolleger för mjölk med lite kaffe! Men det är att ta i, och jag behöver minsann inte sörpla kokhett på fat. 

Den här lille skiten som väcker mig alldeles för tidigt på mornarna älskar värme. Ju mer elementet brinner desto bättre. Men jag har koll på temperaturen, inte en halv grad över tjugo för att jag ska trivas. 

På Glansholms Antikvariat kan man köpa bokstöd, 

jag har beställt, men inte något av dessa!

>>>>

Apropå böcker ska jag inte heller där upprepa samma misstag om och om igen. Böcker som jag förlorade i branden och som under själva läsningen gav mig massor behöver nödvändigtvis inte ge samma aha-upplevelse ännu en gång. Men jag frestas till att ta hem från bokbörsen. Nu bläddrar jag i en bok, läser lite här och där och tycker bara det är larv och fullständigt ointressant. Men då, när det begav sig betydde den mycket! Så är det väl, man är i ständig förändring och det som en gång var mycket viktigt blir en annan dag helt oviktig. Tack och lov för det, kanske man drista sig till att påstå för det betyder förhoppningsvis utveckling snarare än stagnation, recession. Tänka sig att man bara står och trampar på ett och samma ställe. Blotta tanken är ju rentav skrämmande. 

>>>

Blött, Bokslut och Sticke

I morse var det blött och dimman låg tät över nejden. Så här nära havet som jag bor kan vädret vara mycket föränderligt.  Väderleksrapporten kan säga en strålande sol, och här står vi och undrar var den tog vägen. Men det kan förstås också vara alldeles tvärtom. Ejdrarna, och framförallt gudingarna (det är lättare att urskilja dom), har lämnat ödsligheten ute på det öppna havet för att samlas längs kusten tillsammans med änderna. Änderna bildar par redan på hösten, tror jag. Hur ejdrarna gör vet jag inte.

Konstnär Roland Jonsson

 

Efter dagens nämndsmöte plus revisionssammanträde är man mentalt mörbultad.  Vissa veckor är det mycket fart och fläng och nu inför regionens årsbokslut vill vi träffa alla politiska beslutsfattare, åtminstone presidierna. Det är öga mot öga som gäller, men inga hårda ord. Som regionrevisorer vill vi hellre hjälpa än stjälpa! Ett bra motto, tycker jag.

Och så är man hemma igen och alldeles slut i huvudet av all information om siffror och verksamheter och det som är bra och det som är mindre bra. Jag känner mig som en knökafull hullerombullerbyrålåda. Då är det skönt, när djuren är matade och rastade, att slänga sig i soffan  och bara vila, gärna med ett sticke. 

Men då kommer Mika och vill vara så nära som möjligt!

Sedan kommer Fiddeli och vill ha sin beskärda del av mattes omsorger.

 När Frasse puttat bort sticket får även han plats!

Lite trist

Lite trist är det när det regnar, i alla fall när det regnar hela tiden. Det verkar hundarna att tycka. De verkar inte vara förtjusta i att bli blöta för de ligger inne och trycker.

Jag klagar inte, även om jag också blir lite rastlös. Jag har förfärdigat mina ullstrumpor och jag blir så barnsligt glad över vad jag åstadkommit.

Tretrådigt ullgarn med extra förstärkning (björntråd) i hälen. De blir varma om fossingarna om vi har en vargavinter framför oss.

Jag tycker mycket om färgkombinationen. Jag stickade skaftet i slätstickning och en virkad kant längst upp. Hoppas det räcker för att de ska sitta uppe utan att korva sig.

Vackra ullstrumpor på grov linnekjol. Fräckt tillsammans. Det var nog tre år sedan jag gick i den kjolen, men i alla fall...

Och så har jag ritat en katt.

När det regnar och man sitter inne är det som gjort för att drömma. DET HÄR ÄR realistiskt om jag får tigga till mig äldsta sonens moppe, en gammal kultmoppe som ska köras för att inte långsamt tyna bort i ett uthus i skogen.

I ullstrumporna

Ska man bo i ett gammalt dragigt torp kan det vara klokt att ha varmt om fötterna.

Om det ändå vore så väl... Man får hålla till godo med en lägenhet i det tätbebyggda. Och även den är kall om vintern så ullstrumporna behövs i alla fall.

Ullgarnet som jag köpte på Öströö fårfarm håller på att förvandlas till varma strumpor.

Men Goda Grannen Lotta fick hjälpa mig med hälen, man glömmer från år till år hur man gör. Jag stickar in björntråd i hälen i hopp om att de ska hålla längre.

Kattmänniska som jag är fick jag en bok av min systerdotter som var här på besök.

Stora Fotoboken om Katter med nästan 400 sidor katt.

Bilder med korta och längre texter till. Mycket trevlig!

Och idag, när jag satt på revisionssammanträde, kunde jag inte låta bli att klottra katter och fram växte ett styck katt och en liten muuuus!

Här ligger det ett belåten katt, som av fjädrarna på golvet att döma ätit en liten fågel. 

 Djungelns lag är hård, äta eller ätas!