Bok-Tok

BOKEN av Niklas Råddström

Vår hund Oogy, det är insidan som räknas av Larry Levin

På västfronten intet nytt av Erich Maria Remarque

Himmelstrand av John Ajvide Lindqvist

En biodlares död av Lars Gustafsson

Boken om Blanche och Marie av P O Enquist

En annan mans grav av Ian Rankin

Klingsor av Torgny Lindgren

Dirigenten från Sankt Petersburg av Camilla Grebe och Paul Leander Engström

När duvorna försvann av Sofi Oksanen

Rött hot av Tom Clancy

Spår av Lena Sundström (med lite utvikningar)

I djävulens tjänst av Sebastian Faulks
(och lite mer Axel Munthe)

Boken om San Michele av Axel Munthe

Brudgummen av Joyce Carol Oates

Guld av Chris Cleave

Egenmäktigt förfarande av Lena Andersson

Gone girl av Gillian Flynn

Fjällgraven av Hjort Rosenfeldt

Spetsad av Kjell Eriksson

Bländverk av Thomas Erikson

Hela havet stormar av Arne Dahl

Korparna av Tomas Bannerhed

Journal 64 av Jussi Adler-Olsen

Mera Montecore av Jonas Hassen Khemiri

Montecore av Jonas Hassen Khemiri

Liknelseboken av P O Enquist (efter första CD-skivan)

Blunda hårt av John Verdon

Gubbe och katt av Nils Uddenberg

Dorés Bibel av Torgny Lindgren

Fyren av P.D. James
Nattönskningen av Anna B. Ragde

Det som vilar på botten av Varg Gyllander
Dubbelspel av David Baldacci

Allt för Frankie av Maeve Binchy
Nymåne av Diana Abu-Jaber

En gränslös kärlekshistoria av Aino Trosell

Kvinnan i rummet av Jussi Adler-Olsen
Ondskans pris av Set Mattsson

Den slutna cirkeln av Willy Josefsson
Kommer aldrig mer igen av Hans Koppel

..och döda ligger ner av Mary Willis Walker

 Femte hjulet av Viggo  Cavling

Torka aldrig tårar utan handskar av Jonas Gardell
De bortglömda av Sara Blaedel
 
Isens gåta av Raymond Khoury

Nirvanaprojektet av Stefan Tegenfalk

Ingen jord den andra lik av Varg Gyllander
En drink före kriget av Dennis Lehane

Ingenting är heligt av Dennis Lehane

Mästaren och Margarita av Michail Bulgakov

Little Bee av Chris Cleave

Kennedys hjärna av Henning Mankell

Geniet av David Baldacci

De sammansvurna av David Baldacci
Drakens år av Thomas Kanger

En osynlig av Pontus Ljunghill

Doppler av Erlend Loe

Edith av Ernst Brunner
Ut och stjäla hästar av Per Petterson

Minnet av en smutsig ängel av Henning Mankell

De imperfekta av Tom Rachman

En annan tid av Leif GW Persson
Den trettonde historien av Diane Setterfield

Idag hade jag helst inte velat träffa mig själv av Herta Müller

Den osynliga väggen av Harry Bernstein

Steget efter av Henning Mankell

Natoagenten av Anders Jallai

Mörka strömmar av Arnaldur Indridason

Mörkerspår av Inger Frimansson


Djup av Henning Mankell

Paradisoffer av Kristina Ohlsson

Faller fritt som i en dröm av Leif GW Persson

Dödssynden av Jan Mårtenson

Aldrig fucka upp av Jens Lapidus

Förkunnaren av Unni Drougge

Den hand som skälver av Kjell Eriksson

Kretsen av Veronica von Schenck

Gustavs grabb av Leif GW Persson

Geim av Anders De La Motte

Nattens grymma stjärnor av Kjell Eriksson

Flickan med snö i håret av Ninni Schulman

Morden i Buttle av Annika Bryn
Förtvivlans timme av James Holland
Uppdrag Nemesis av James Holland

Kvinnorna på 10:våningen av Karin Alfredsson
Klockan 21:37 av Karin Alfredsson
Den sjätte gudinnan av Karin Alfredsson

Rörmokaren av Viggo Cavling

Ers Majestäts olycklige Kurt av Lena Ebervall och Per E Samuelsson

Svart himmel av Arnaldur Indridason

Svart som natten av Ann Cleeves
Vita nätter av Ann Cleeves

Händelser vid vatten av Kerstin Ekman
Hunden av Kerstin Ekman

Absint av Niklas Rådström

Den stängda boken av Jette A. Kaarsbøl

Vädermannen av Ulf Lundell

Vargskinnet av Kerstin Ekman

Grand Final i Skojarbranschen av Kerstin Ekman

Drottningens kirurg av Agneta Pleijel

Ut och stjäla hästar av Per Petterson

Öppen grav av Kjell Eriksson

Landsförrädaren av Anders Jallai

Kampen mot bränningarna av Catharina Ingelman-Sundberg

Teabag av Henning Mankell

Bluffen av Unni Drougge

Smugglarkungens son av Bengt Pohjanen

HIMMEL

Författare. Torbjörn Flygt

Uppläsare: Björn Kjellman

Människorna i romanen Himmel av Torbjörn Flygt kryper in under huden på mig, av sympati, av antisympati. Fredrik och Louise, Jansson och Lena med sonen Viktor, Pavaneh och Amir. Alla med olika bakgrunder och med olika förutsättningar för att klara av här och nu.

Boken börjar på kapplöpningsbanan, där människor som står långt ifrån varann i status, inkomst och intressen, rycks med i hetsen och vrålar när det står mellan två hästar i ett löp. Den ene förloraren äran som hästägare till ett praktfullt sto, den andre vinner ibland men förlorar för det mesta och ruinerar sin familj. I ett kök står en irakisk man och diskar glas och hånas för den han är. I ett annat kök sitter en iransk kvinna på huk för att göra sig osynlig för sin våldsamme man.

Himmel, en del av Sverige, en del av världen, lämnar mig inte oberörd. Det är en nutidsskildring.
Jag har upptäckt talbokens kvalitéer. Med en bra uppläsare blir behållningen det dubbla mot när man själv läser. Björn Kjellman läser Himmel, och han ger extra liv särskilt åt Pavaneh och Amir, åt Jansson och en figur som kallas Diplomaten.

Eva Hudin

Spionen på FRA

Författare: Anders Jallai

Uppläsare: Reine Brynolfsson

Reine Brynolfsson läser Spionen på FRA. Författaren heter Anders Jallai. Ett helt okänt namn för mig tills jag fann talboken på biblioteket. Anders Jallai har varit stridspilot och han är dykare. Det var Jallai som fann det försvunna Catalina-planet. Han har även hittat en sovjetisk u-båt på svenskt vatten.



Spionen på FRA har kommit till efter åratal av forskning och letande i arkiv liksom intervjuer. Boken är spännande från första till sista stavelsen. Den känns trovärdig och jag tror Jallai har sagt om boken att ”allt är inte sant” eller något liknande. Och det får ju var och en tolka efter eget huvud.

Om bara hälften av det har en tillstymmelse till sanning ärt det illa nog, vill jag påstå.
Boken handlar om SSI, sektionen för särskild inhämtning, om ”rikets säkerhet” och de dåd som kan utföras i dess tjänst, om u-båtskränkningar, om mörkläggningar, om det kalla kriget och vad som inte bör, ”bör” offentliggöras, om hemligheter som skall förbli hemligheter.
Anders Modin, bokens huvudfigur, miste sin familj när Estonia förliste. Han skyller förlisningen på SSI. Han var själv med på båten men klarade sig. Man kan säga att det är ett hämndbegär som driver boken framåt.

En mycket spännande, och skrämmande bok!


Eva Hudin


INTIMUS
Författare: Jan Arnald
Uppläsare: Björn Granath


Om jag vore en litteraturrecensent av det tyngre slaget skulle jag förmodligen kunna ge boken Intimus, skriven av Jan Arnald rättvisa. Men mina ord räcker inte till, och ändå ska jag försöka, för det här är en bok som knappast kan lämna någon läsare oberörd.

Jan Arnalds roman ”Intimus” kom ut i februari i år, tror jag. Jag lyssnar nu på upplösningen i talboken där Björn Granath är uppläsare. Och han gör det otroligt bra, ofta är det så i Arnalds böcker att vartenda ord, varje stavelse är av betydelse och står för sig själv lika mycket som i sitt sammanhang. Jag vill inte missa den minsta meningen av rädsla för att förlora en viktig del liksom en viktig del i helheten.

Intimus börjar på en fertilitetsklinik i nutiden, ett kapitel senare befinner vi oss längs Australiens kust, på fartyget Trinculo och det är 1800-tal.


Vad har det ena med det andra att göra? I läsandets ögonblick spelar det egentligen ingen roll, för Arnald kan konsten att berätta parallella historier från skilda tidevarv på ett särdeles fängslande vis. Och man vet ju som läsare, att det förr eller senare binds ihop, att de så vitt skilda beskrivningarna som kan te sig helt oberoende av varann, ändå hör ihop. 

Berättelserna om jordens tillblivelse, 1800-talets forskare och upptäcksresande, om Haydns verk Kristus sju sista ord på korset, om tvillingfödslar i Argentina (eller Paraguay) i efterkrigstidens början med mera skulle kanske kunna uppfattas som något malplacerade. Men mer fel än så kan det inte bli, och de är samtliga berättade med en arnaldsk styrka och intensitet och jag slutar inte att fascineras.

Berättelsen om hur Haydn trevar sig fram för att slutligen komponera och sätta noterna på plats för ”Kristus sju sista ord på korset” är i mina öron, när det läses upp av Björn Granath, rena mästerverket.


Tidningen Kulturens Crister Enander:
Jan Arnald blottlägger de djupt liggande skikten, han tränger ner i själens mörkaste skrymslen och väcker liv i de ljusaste tillfällena. Han vill skriva sig bortom ytan och ytligheten och det kommersialiserade och korrumperade känslolivet. Och han gör det med en brutal elegans; han liksom bänder upp en hermetisk tillsluten inre verklighet
”Intimus” är en stor svensk roman, en överrumplande själsstark och angelägen bok, som tveklöst kommer att påverka även den mest oerfarne läsarens själ.

Under pseudonymen Arne Dahl har Jan Arnald skrivit elva spänningsromaner om den sk A-gruppen. 

Jag har läst alla utom den sista med titeln Elva. Den som inte läst någon ska absolut börja med den första och därefter läsa de som kommer därefter i tur och ordning, 1. Misterioso 2. Ont blod 3. Upp till toppen av berget 4. Europa Blues 5. De största vatten 6. En midsommarnattsdröm 7. Dödsmässa 8. Mörkertal 9. Efterskalv 10. Himmelsöga 11. Elva

Under sitt riktiga namn har han skrivit flera romaner mm. Boken om Maria och Artur kom ut 2006. Jag antar att det handlar om Maria Wine och Artur Lundqvist. Den ser jag också fram emot att läsa. Som tonåring läste jag ofta Maria Wine, det var min första bekantskap med poesi.

Eva Hudin

  
KAPTEN NEMOS BIBLIOTEK
Författaruppläsning: P O Enquist

Jag bekantade mig med författaren Per Olov Enquist för så där en 30 år sedan, då jag läste Musikanternas Uttåg. Boken handlar, om jag minns rätt, om Västerbottens fattiga, strävsamma och strängt frikyrkliga människor och deras möte med arbetar-rörelsen. Den man som kommer uppfarande söderifrån för att agitera får det inte lätt. Jag minns att jag tyckte mycket om den.

Sedan, när det var vet jag icke, såg jag filmatiseringen av Magnetisörens femte vinter, med Rolf Lassgård i huvudrollen. Boken med samma titel var en av de första Enquist skrev. Jag tyckte om filmen. Det är som med böckerna, handlingen drivs framåt hela tiden.

Men boken om Blanche och Marie klarade jag inte av. Den var liksom för svår för mig.
För en tid sedan gick Enquists självbiografiska bok Ett annat liv som följetong i radions P1. Jag följde den, och återigen förundrades jag över författarens berättarkonst när han skildrar sin barndom i Hjoggböle i Burå socken.

Nu har jag lyssnat på författaruppläsning av Kapten Nemos Bibliotek, vilket också är en berättelse från Hjoggböle. Två pojkar utväxlas när de är runt 5 år gamla, de får byta föräldrar med varann. Jag tror att berättelsen bygger på en verklighet. Miljöerna är återigen fattiga och strängt religiösa. Att ha två skithus är till exempel att förhäva sig. Det vill till att vara behändig, eljest… Man måste bemanna sig för ingenting är ohjälpligt, även om Kristussonen inte har tid med en när det är som värst för han har så många andra ta hand om. Men då finns Kapten Nemo och han verkar mindre upptagen än Jesus Kristus med hål i sidan.

Det är ofta jag misstycker när författare väljer att själva läsa sina böcker, men P O Enquist gör det med bravur, då han läser på dialekt och använder ord vanliga för trakten runt Hjoggböle.

Eva Hudin


HON SOM BAR SKAMMEN
Författare: Helena von Zweigbergk
Uppläsare: Helena Gripe

Nu har jag gjort min första bekantskap med Helena von Zweigbergk som författare. Romanen, som klassas som deckare, vilket jag inte tycker att den är, handlar om Ingrid som arbetar som präst på ett fängelse för kvinnor. Där möter hon de intagna och förstås också de som arbetar där.

Laura är en av de intagna, och hon är dömd för narkotikabrott, men hon har också varit prostituerad. Lauras självförakt är stort och plågsamt. Jag har svårt att möta det, Ingrid har ännu svårare att se hur äcklad Laura är av sig själv.

Laura visar Ingrid det manus hon skrivit på i fängelset. Det är upprinnelsen till den berättelsen.  Innehållet är minst sagt känsligt inte minst för personer som förekommer i Lauras berättelse. Det börjar hända saker på fängelse.

Det börjar även hända saker utanför fängelset, i Ingrids privatliv. Hon och kollegan Anders bestämmer sig för att gifta sig, att flytta ihop. Bröllopsbestyren blir inte vad de ska, då Lauras manus sätter i gång en radda händelser som Ingrid känner sig vara en del av eftersom det är Laura som anförtrott just Ingrid manuset, och eftersom Ingrid uppmanat Laura att försöka få manuset publicerat i bokform.

Ingrids tro på den kristna kärleken får sig sina törnar. Den blivande maken är svartsjuk. Både Anders och Ingrid har inte helt enkla relationer till sina respektive föräldrar.

Jag vet inte vad jag ska tycka om Hon som bar skammen. Hade jag läst den kanske jag hade gett upp, den är ganska seg efter ett tag. Men ändå, hur ska det sluta?

Fördelen med talböcker är ju att man kan göra något vid sidan av, som att sticka eller virka. Man kan liksom vända på det och säga att man göra något annat medan man handarbetar, som att slölyssna på en talbok. Det var nog det jag gjorde. Uppläsningen finns inget att anmärka på.

Eva Hudin