Vissa böcker, gäller även konstverk, musikkompositioner och slikt, kan man få klämma lite på innan det händer; man berörs, man tar det till sig. Men i Himmelstrand tar författaren ett grepp om mig från första sidan. Och jag tänker, detta är till viss del Ajvide Lindqvist även privat, då han i intervjuer berättat om den stora drivkraften i hans skrivande; rädslan att förlora allt.
Bild: Litteraturmagazinet |
När jag lyssnar tänker jag, det är som en dyster harmonilära, en slags balans, som plötsligt bryts av i lågmälda (men väldigt högljudda) atonala crescendon. Jag tänker, som författaren låter romanfigurerna (romanfiguranterna) göra en dubbel kvadruppel som går fel och fallet gör förbaskat ont. Det uppstår en dissonans och man tänker, när kommer nästa! Och så är det det där med att det till och från dessutom är så roligt. Ajvide Lindqvist sätter fingret på och det blir så sjukt, ömsint och tragiskt roligt mellan varven.
Boken utspelar sig på en campingplats där plötsligt över en natt inget är sig likt.
Men inte jag
För varje ensam natt så minns jag mer
Alla har glömt
Men inte jag
Jag påminns om dig av snart allt jag ser
Towa Carlsson (Peter Himmelstrand)
Tack för ännu ett intressant inlägg!! Kändes lite uppfriskande att läsa, så här efter två jobbiga nätter med arbete.... Nu väntar en ledig helg. Ska njuta av vädret hade jag tänkt - men va' f-n när jag tittar ut snöslaskar det!! December närmar sig med stormsteg!
SvaraRaderaHej!, från en dystergök......
Ja denna har jag läst ---hurraaa! ;-) Kunde knappt släppa boken...märkligt fascinerande otäck!
SvaraRaderaJo du jag testar nästan allt...kan ju inte dö nyfiken :-)))
Ha det bra!