12 september 2013

Ärtan Pärtan Puff med mera

Trots en virusattack á la ”rymden anfaller” har jag lyckats med konststycket att sticka en mössa. Jag har ju nästan inga! Jag är inte alls nöjd med toppen men det är ju en baggis. Kan i samma veva lika gott erkänna att det ligger en hel del ”baggisar” i påsar och i lådor.
Nu har sommartäcket förpassats till mörka vrår och ersatts med vintertäcke. Är det inte lite definitivt då? Men sover man med öppet fönster nattetid kan det bli kallt med tunntäcke. Tjocktäcket kändes inledningsvis tungt, men man vänjer sig väl! Jag tror ju mer på hösten än på sommaren så jag klagar inte även om det känns lite trist att känna kalldrag från altandörren när den är öppen. Jajaja!  Den dagen, låt det dröja tills december, då oljeelementet sätts på är det liksom oåterkalleligt. Här skulle faktiskt behövas värmeslingor i såväl golv som i ytterväggar, men det är ju bara ett hyreshus så man får ta och bemanna sig. Sanningen är dock att vintertid skulle jag ha det varmare och gosigare i en liten stuga med järnspis och kakelugnar som håller värmen till framåt morgonkvisten.


I köket hos morfar och mormor rann svetten när järnspisen var glödhet, inte kunde man klaga på att man frös precis, och den vackra träkåken stod på en rejäl grund så golvdrag var det inte tal om. Morfars och mormors verandor var inglasade med små kulöra glasrutor.

Jag kom att tänka på radioapparater häromdagen och hur de såg ut när jag var barn. Radiola transistorradio och en Grundig i mitt hem och ett stort schabrak hos morfar och mormor. 


På den där med namnet Grundig försökte jag ratta in Luxemburg eller vad kanalen nu hette som sände pop och rock. Jag kan inte minnas att jag någonsin fick en klar ton utan det sprakade och hade sig så man till slut gav upp - i alla fall för stunden.

Jag tror storknapparna för volym och stationssökning var av bakelit på den jättegamla radion hos morfar och mormor, för de luktade som på telegrafstationen. Morfar och jag lyssnade på sjövädret, åh vad jag njöt. 

Sedan kom börsnoteringarna, då gick morfar ut och högg ved men jag satt kvar och lät mig hynotiseras av den monotona rösten. Med tanke på det borde jag kanske blivit en börshaj i kritstrecksrandigt, pumps och en Jaguar. 
Gud bevare mig för att det inte blev så!

En viss Aranjo har börjat bli hemmastadd och här behövs en viss uppfostran, hur det nu ska gå till. När vi cyklar vet han att det är höger sida som gäller, när vi går vet han (nästan alltid) att det är vänster sida som gäller. Och hittills har han vetat att det är gräsplanen här utanför som gäller, men gräsplanen har med ens blivit så stor. Ajsing bajsing Aranjo!

 
För övrigt är han en riktig godbit, min Ärtan Pärtan Puff!

3 kommentarer:

  1. Ja jisses vad en vedspis värmer! Vi har en liten rackare i stugan i norr och vi eldar på så att när vi reser oss från soffan så svimmar vi nästan för "däruppe" är det himla varm! ;-)

    Tänk att just den första apparaten hade vi också och jag hade den kvar av sentimentala skäl länge däruppe på gården, men nu är den väck. Och gissa vad jag får se när vi var i Noratrakten under helgen på konstrunda och bl.a. var vi i Gyttorp på vandring i arkitekten Erskines fotspår...jo, en sådan radio i en av de lägenheterna vi var inne i! Inställd på Luxemburg!

    SvaraRadera
  2. Jodå, visst känner jag igen de där gamla radion! Och minns även bakelitlukten....
    Hmmm, de där med fostran! Skulle behöva det på "räkan" också! Ska kanske gå en lydnadskurs i höst?!
    Ha en fortsatt go' helg! Jag drar snart till jobbet.
    Kram

    SvaraRadera
  3. Med anledning av det där med vinthund och lydnadsträning. I början på 90-talet när jag kom till brukshundsklubben med min först Ridgeback , sa instruktören " Ja, så länge man inte kommer med en Afghanhund, så finns det ju en chans att lära dem något"! Undrar om han haft någon Afghan på sina kurser???

    SvaraRadera