7 september 2013

Min fina ”blattemössa"

Den ska ses som en hyllning till Jonas Hassen Khemiris författarskap. Jag stickade och jag lyssnade, jag skrattade och grät och för varje blad som vänds blir boken allt mer hjärtskärande trots dess komiska inslag.
Det är början på 90-talet, välkomsthanden har blivit ett långfinger. Svennarna skrattar åt Ny Demokratis råa skämt. Jag skämdes då och jag skäms nu. Jag avskydde de där ölbacksclownerna! Då hängde media på, idag tack och lov, är media mer kritisk när den kostymerade ytan så ofta krackelerar. Det är inte trovärdigt att från den ena dagen till den andra gå från järnrör till kostym och slips.

Då, ”röd laser dödar blattar”, rädslan är naturligtvis alldeles förfärlig. Pappor får sin studio vandaliserad och till slut nedbränd, pappors konturer blir allt otydligare. Jag gråter för det är så jävla tragiskt!

Jonas Hassen Khemiri har skrivit en samtidsroman/dokumentär som speglar några decennier i Sverige och den borde bli en klassiker.


Idag blev det ett härligt uppfriskande dopp i Ätran efter svettigt täppslit!
Kanotklubben är aktiv!

1 kommentar:

  1. Den boken ska jag genast jaga reda på...kanske den är bäst som ljudbok.
    Vilket väder det varit denna helg! Underbart!

    SvaraRadera