24 juli 2013

BETRAKTELSE nr II - kloka ord

Se där kom den, nr II alltså...

Kloka ord och uppmuntrande citat, jovisst när man är på topp och kan uppskatta dessa ”visdomar”.  När man ligger och krälar på botten så är det så lagom uppmuntrande med optimistiska tillrop. 

Allt hänger på var man själv befinner sig och mottar och tolkar de små deviserna. Ibland är ryggsäcken tyngd av sten, ibland tycks den vara av luft. Av luft, fri från barlast! För är det inte det det bara är ibland, det som tynger ner oss, saker som vi helt enkelt kan kasta överbord för att flyta upp. I alla fall så pass att vi har lite mer än nosen över vattenytan. Att ligga och guppa på vågorna utan fast mark under fötterna gör man ju bara när man badar eller snarare simmar! Nej, man måste ju försöka stå stadigt på fötterna på samma gång, på det som är ens egna fundament hur litet eller stort det än är. Mitt är en rejäl klump kan jag erkänna, det har blivit så med tiden, vilket inte medför någon garanti. Vad som helst kan hända!
Men i skogen bland stockar och sten är det vingligt och stukningar, sprickor och benbrott lurar bakom varje liten krök av stigarna jag snubblar fram på. Så nu är det gjort, jag har investerat i ett par rejäla vandringskängor. Det kostade på, usch! Men det ”kostar mera” att vara ingipsad och orörlig (blottan tanken - huvva). Så nu känner jag mig tryggare där jag ömsom går ömsom staplar fram. Att lederna är slitna går inte att ta miste på!
Skitungen tar sig allt större friheter. Hans egna små upptäcktsfärder i skogen blir allt längre och om det tycker jag verkligen inte! Han ”glömmer bort tiden” när han vänder på stenar och tuvor för att kanske hitta en liten groda, en liten skalbagge eller varför inte en mus. Men jag glömmer inte tiden och även om jag vet att han kommer tillbaka finns ändå tanken där, tänk om han inte... Så nu är det slut på friheten och långlinan åker på. Tänk om man kunde förklara...
Värmen fortsätter i den här delen av landet. Vem vet, kanske badar hela Svea rike i sol. En liten skur då och då skulle inte skada, gräset börjar blekna på sina ställen. Men det först nu, i slutet av juli, tänka sig!

Texterna är hämtade från 
Tomas Gunnarssons facebook-sida

2 kommentarer:

  1. Vilka fina sommarbilder! Visst är det ljuvligt nu, även om det är varmt så man pustar högt!??
    Bra att du investerat i vettiga skodon! Behövs när man går i skog och mark! Hoppas du blir lika nöjd med dina kängor, som jag är med mina Lundhags!
    Ha de gott!
    PS, Bra idé med långlina på "rymmaren"!

    SvaraRadera
  2. Jodu jag kostade på mig hutlöst dyra fjällkängor med höga skaft för några år sedan ....de grävde ett stort hål i plånboken och det sved....för tänk så mycket garn jag kunnat köpa ;-)
    Men slår man ut pengarna på åren man har skorna och dessutom att fötterna och kroppen/knoppen mår bra av att man har dem så är de mer än värda sin vikt i guld!
    Ahaaa woffsingen är tonåring kanske och försöker klippa navelsträngen ;-)
    Han har blivit trygg och modig...jag tror allt att han alltid kommer tillbaka till dig. Men jag förstår att du blir nervös, men det är nog bra att han ser att du bestämmer.
    Här i norr är det kokhett kan jag säga. Luften är ju så torr här och det känns alltid mycket varmare än vad det är - både sommar som vinter.
    Vi har inte kunnat sitta långa stunder på vår timmeraltan som ligger i söderläge hela dagen och verkligen "kokat". Ha det bäst!

    SvaraRadera