29 juli 2012

Konsthantverk och sötvattenpärla

Sommarutställning i Stall Flädje. Konst och konsthantverk, så mycket fint att titta på, betrakta och fundera över. 
 En vacker krona i guld på en bädd av kungsblå sammet.

Loricks smeder imponerar >>

 Denis Gavois gör de mest förtjusande gunghästarna >>

En av utställarna tipsade mig om en sjö där jag garanterat skulle få vara ensam badare (baddare). Bättre tips kunde jag inte få, nu har jag hittat min sötvattenpärla!


En granne, en gammal dam på 80 år, berättade att den vackraste dikten hon vet är Arioso av Erik Lindegren. Jag blev förstås nyfiken.


Arioso

Någonstans inom oss är vi alltid tillsamman,
någonstans inom oss kan vår kärlek aldrg fly
Någonstans
o någonstans
har alla tågen gått och alla klockor stannat:

någonstans inom oss är vi alltid här och nu,
är vi alltid du intill förväxling och förblandning,
är vi plötsligt undrans under och förvandling,
brytande havsvåg, roseneld och snö.

Någonstans inom oss där benen har vitnat
efter forskares och tvivlares nedsegnande törst
till förnekat glidande
till förseglat vikande
O moln av tröst!
 
någonstans inom oss
där dessas ben har vitnat och hägringarna mötts
häver fjärran trygghet som dyningarnas dyning
speglar du vårt fjärran som stjärnans i en dyning
fäller drömmen alltid masken och blir du
som i smärta glider från mig
för att åter komma åter
för att åter komma till mig
mer och mer inom oss, mer och mera du.

Jag håller med!

1 kommentar:

  1. Börjar med att säga - hälsa damen vilken fantastiskt vacker och tänkvärd dikt. Den går "rakt in" i själen! Det finns mycket att begrunda i de orden.

    Vilka fantastika utflyktspärlor du hittar! Sådana där "små resor" runt i nejden är roliga. Här i norr så blir det ganska så många mil innan man möjligen kan hitta något sådant att beskåda. Å andra sidan räcker det så väl med naturens ateljé.
    ;-))

    Kan tala om att det brakade loss i natt...jag trodde vi hade fått läckage i vattenledningarna! Trodde inte hunden skulle vilja gå ut i går kväll, men se hon är inte bangen den där lilla....ut skuttar hon så glatt. Ja ja jag lufsa efter iklädd regnrock med huva och stora stövlar. Men när kommer in sedan är det ganska skönt faktiskt att krypa ner i sängvärmen ;-))

    Just det - den vackra hunden är en gråhund. Grannen har en till - en gammal herre som är Tuffs far. Men jag tror grannen har litet svårt att skiljas från Triton, som den hunden heter, för det har varit den bästa jakthunden han har haft. Tuff är litet "bufflig" av sig - jag brukar säga att han säkert har en sådan där bokstavskombination. Men väldigt snäll...det ser man ju på hans ögon.

    SvaraRadera