Efter flera dagars dis är det äntligen klart och solen vårlyser, men nordanvinden är långt ifrån vårlig. Det är bara att dra på sig vinterpaltorna när man ska ut och rasta hund. Mika far fram i sedvanlig ordning och hennes vilda framfart får mig att skratta högt. Efter många hopp och skutt och rusher är det skönt att lägga sig i soffan.
När katterna också är där och jag mittemellan med en ljudbok och ett handarbete känns det bra. Riktigt bra!
Nu lyssnar jag på en gammal klassiker. Torsten Wahlund läser Nässlorna blomma av Harry Martinsson. Det känns som ett halvt sekel sedan jag läste den. Nässlorna blomma handlar till stor del om Harry Martinssons barndom. Utan föräldrar blir han ett sockenbarn, och boken skildrar hur han får gå från gård till gård, den tidens verklighet för många barn.
När jag som mycket ung läste boken kan jag inte minnas att jag tänkte så mycket på språket. Det tar jag igen idag, jag njuter av orden och formuleringarna trots att det vilar sådan sorg, ensamhet och förtvivlan över dom. För trots det elände den utackorderade pojken Martin tvingas leva i finns där kraft, en överlevares styrka och tålamod. Boken skildrar ett tidigt 1900-tal i ett fattigt Sverige.
Idag får sticket vila, för varken händer eller huvud känner någon större entusiasm. Men en väninna frågade idag om jag ville sticka henne en långkofta. Och det så klart jag kan, både kan och vill trots att jag vet vilket HÄSTJOBB det är. Så nu är det stor aktivitet i den högra hjärnhalvan medan den vänstra som vanligt ligger i träda.
Idag får sticket vila, för varken händer eller huvud känner någon större entusiasm. Men en väninna frågade idag om jag ville sticka henne en långkofta. Och det så klart jag kan, både kan och vill trots att jag vet vilket HÄSTJOBB det är. Så nu är det stor aktivitet i den högra hjärnhalvan medan den vänstra som vanligt ligger i träda.
TJO!
Tjo på dig du med intressanta och givande bokrecensioner. Den där tror jag att jag har läst någon gång för läääääääänge sedan, men min hjärnbark vilar nog där just minnet om den lagras. Så jag kommer att sätta upp den på lyssna listan för just sådana böcker gillar jag. Har nu lyssnat klart på Annika Östberg nu - mycket intressant och ger ett nytt perspektiv om vad hon upplevt. Framför allt hur hon har tagit sig igenom det! På pendeltåg/buss till och från jobbet har jag läst Aino Trosells Hjärtblad. En livshistoria om dalkullan Hulda.
SvaraRaderaDjur är de bästa vänner man kan ha och jag förstår att det är så himla gott att sitta där och att ni njuter av varandra allihop. Purr urr...låter nog missemånsarna ;-)
Jag tror jag ska låna yngstemans woffs när vi åker upp till gården i påsk. Hon behöver litet semester och få njuta av att springa fritt.
Ha de' gött!!