Och åren går...

Häromdagen var jag med bästa grannen och inhandlade pyttekläder, små som dockkläder. En liten Leia kom till världen i helgen. När vi gick där och klämde på de små plaggen kände jag en längtan efter egna barnbarn. 

Bild

Jag genomfors av en slags golfström som fyllde och värmde kropp och själ. Men när vi kom fram till kassan och Lotta skulle betala, pyste golfströmmen ut genom alla porer. Herrejestanes, vilka priser!

Och åren går och växer gör det. De orden följer mig genom livet sedan åren i Karlstad i mitten av 70-talet, då jag spelade teater.

Karlstad teater

 ”Och åren går och växer gör det” är en replik ur ”Det är jag, Juan” av Göran Tunström. Jag spelade Juan, en liten mager indianpojke. Rikard Wolff spelade min far. Göran Tunström kom och tittade på repetitionerna. Det var häftigt! Vi turnerade i de värmländska skolorna med den.

Men det är ju så det är, åren går och växer gör det. Mina kottar närmar sig de trettio och bor och jobbar på Malta. Tänka sig att deras liv började inne i mig. Tänka sig att man gått och smekt sin stora mage och känt en förunderlig kärlek och ömhet. Stormagen i dag ger då inga sådana härliga känslor.

Jag bildgooglade på lifecircle och fick många träffar om både det ena och det andra. Men fastnade särskilt för en bild jag vill dela med mig av. 

Bild

Hedvig slår ett slag för broderiet i Expressen. Det tycker jag är riktigt riktigt roligt. Tänka sig, i en värld där allt ska gå så förbaskat fort finns det faktiskt alternativ till brådskan. Broderiet är ett sådant alternativ, det går inte att svischa fram med nål och tråd för då blir det fel. Det är ett pill, ett roligt pill som kräver eftertanke och tid.

Jag tänker på Love is in the air när jag går och funderar på vad jag ska göra härnäst på detta tygstycke.