11 februari 2012

Får jag presentera...

Bildkälla
Carl-Johan Vallgren är en språkets ekvilibrist. Vallgren är uppvuxen i Falkenberg. Han har, kan jag gissa, fått en del av sin verbala virtuositet grundlagd på ett par av stadens kommunala skolor.


Carl-Johan Vallgren debuterade som författare redan i slutet av 80-talet, om jag inte minns fel. För romanen, den fantastiska romanen, Den vidunderliga kärleken historia blev han August-vinnare i början av 2000-talet.  
Därmed äntrade han de tunga författarnas scen. Sedan dess har han författat vidare och nu lyssnar jag Kunzelmann & Kunzelmann, som är en författaruppläsning. Vallgren gör det bra, men jag önskar att producenten förmått honom att varva ner en sekund per mening. Varför har han så bråttom?


Carl-Johan Vallgren har flera strängar på sin lyra. Som estradör är han galant och i hans artisteri finns en humor jag tycker mycket om. 
 
Jag har sett honom uppträda med sina burleska och satiriska sånger, med de ömsinta sångerna till kärlek och sorg.

Tillbaka till Kunzelmann & Kunzelmann. En roman om Kunzelmann den äldre och Kunzelmann den yngre. 

Deras livsöden berättas parallellt och den äldres historia berör mig betydligt mer än den yngres som jag har svårt att tycka om. Det är stil över Viktor Kunzelmann, vilket är det minsta man kan säga om sonen. Han är odräglig typ, och berättelsen om honom uppfattar jag som tidvis lite väl tjatig. Men Vallgrens språkliga utsvävningar och hejdlösa associationer gör det hela ändå till en njutning och han bjuder på många skratt under de 16 CD-skivornas långa lyssnande. 

Viktor Kunzelmann dör 83 år gammal sittande i en stol framför ett staffli i sin lägenhet på Köpmansgatan i Falkenberg. Syskonen Kunzelmann får efter faderns död veta sanningen om sin fars liv, en sanning de varit helt ovetande om. Boken omfattar nästan ett århundrade och utspelar sig till största delen i Berlin under 30- och 40-talet och återstående av tiden fram till nu i Stockholm. Författaren gör även några nedslag i sin barndomsstad Falkenberg och om jag inte missuppfattar det hela har vissa personer i vår lilla stad stått porträtt för några av hans rollfigurer i romanen, vilket gör det lite extra roligt för den falkenbergare jag är sedan snart trettio år tillbaka.

Den vidunderliga kärleken var storslagen, Kunzelmann & Kunzelmann kanske inte når ända dit, men jag blir lika förundrad denna gång av den research och den djupgående kunskap Carl Johan Vallgren skaffat sig för att skriva berättelsen om den unge urkundsförfalskaren Viktor Kunzelmann och hans livs historia.

www.vallgren.nu

2 kommentarer:

  1. Vallgren har jag bommat (tror jag)...ibland har jag så dåligt minne när det gäller vad jag läst.
    Kunzelmann tyckte jag om!

    Jag har snart lyssnat färdigt på Patrik Sjöbergs bok - har nog omvärderat Sjöberg litet grand i varje fall. Man förstår varför han har varit som han varit - uppkäftig sådär....

    SvaraRadera
  2. Kärlekens vidunderliga historia har jag både läst och lyssnat på flera ggr, en helt otroligt bra bok.
    Kunzelman kommer jag inte att lyssna på igen, den höll inte samma klass enligt mig.

    SvaraRadera