Tittade på Skavlan på SVT Play igår och visst blir man imponerad av de konstellationer han (och redaktionen) sätter samman inför varje nytt program. Fredagens gäster imponerade. Felicia Feldt inte minst. Nio syskon, nio ungar, nio barndomar, nio upplevelser.
 |
| Aftonbladet |
Lika mycket som barnaskaran skulle ge sken av eller visa upp den förväntade bilden av "Anna Wahlgren med barn", lika mycket fastnar Horace Engdal på bild som en kliché av honom själv, berättade han i programmet. Det blir nog ofta så och det är då en jädrans tur att man inte hamnar i media, så ofta…
Min fasa är att fastna i klichén om en medelålders/äldre kvinna ur vilkas öron det pyser, som vid misstycke kniper med ögonen, blir stel i ansiktet, vars näsvingar fladdrar, som sänder eldsfammor med ögonen och vars mun blir ett streck när hon uttryckt sitt missnöje genom att spotta ur sig sin vrede. Inte för att jag är sådan, tvärtom, utan för att jag sett exempel på sådana och det räcker.
Felicia Feldt talade bland annat om försoning och att en sådan inte behöver vara nödvändig och kanske inte ens möjlig. Den tanken har alltid funnits hos mig, men den har liksom varit förbjuden eller i alla fall inte accepterad. Att försonas har varit ett kärleksfullt bevis på en sann kristen människa och i kristendomen är vi vare sig vi vill eller inte.
Hur mycket vi än förnekar en kraft ovan där så är vi likt förbaskade uppfostrade med läran. Jag är ett söndagsskolebarn. Och kunde Jesus Kristus på korset så ska väl jag, en liten sketen människa, kunna göra detsamma. Försonas och förlåta! Och så sitter Felicia Feldt i rutan och säger att det behöver man inte alls. Det är befriande!
Min äldsta syster, som gick bort för några år sedan, menade att eftersom hon var bekännande kristen måste hon älska vår far. Det var säkert även det där budordet som spökade. Du skall älska eller hedra din moder och din fader, eller hur det nu lyder, för att det må gå dig väl och så vidare. Det har jag inte klarat av! Alltså har jag syndat och lär nog få stå vid pärleporten och banka bra länge om jag ska bli insläppt. Då får man väl ha stickning med sig.
Om jag räknade varven skulle det inte ens bli ett varv per dag sedan jag påbörjade projektet. Jag vågar inte ens sätta upp som mål att ha ena framstycket klart innan sommaren, så jag kan påbörja nästa till hösten.
Tror du att det kan handla om att försonas med sig själv ibland? Att försonas med tanken och bestämma sig för att det inte är nödvändigt att försonas med alla. Och att saker och för den delen människor är som de är. Och vara lugn mded det.
SvaraRaderaDet var nog så hon menade, Felicia Feldt. Att försonas med tanken på att man inte behöver försonas med den ena eller den andra. Att man kan vara tillfreds som människa trots att man inte kan förlåta det man uppfattar som oförrätter mot en själv och därför kan ha svårt för försoning.
RaderaJag är inte troende, jag är inte söndagsskolebarn - ingen av mina föräldrar var troende - jag är inte konfrimerad, men det är alla mina sju syskon. Morfar var mycket starkt kristen - det tror jag avskräckte mig totalt. Allt var synd i hans ögon i princip.
SvaraRaderaMan kan vara human i sina handlingar utan att vara troende tycker jag.
Vi är åtta syskon och har nog också åtta olika syn på hur barndomen varit - absolut. Det är dessutom 20 års skillnad mellan barn nr 1 och jag som är nummer åtta. Jag tror att alla familjer oavsett antal barn, har olika upplevelser av situationer inom familjen. För mig är det liksom livet som är så...ja, jag kanske förenklar på något sätt, men om jag mår bra utifrån min värld så är det väl bra med det
;-))
För mig är det att man kan inte "passa alla" och "alla kan inte passa mig" dvs det går inte att mötas med vissa människor. Och varför skulle jag öda livet på att kämpa med det. Inte vet jag om jag kallar det försoning...jag kallar det kanske mera insikt. Och jag känner ingen ångest heller inför var jag "hamnar" när jag försvinner från jorden....jag tror det ordnar sig med det också. Och skulle jag möjligen tänka i svart och vitt dvs syndat eller icke syndat så måste jag nog säga att jag har nog fler vänner då på den "svarta sidan" ;-)))
Jag håller helt med dig och instämmer nickande medan jag läser din kommentar. Varför ska vi krångla till det för oss om vi inte måste, eller någon annan tvingar oss. Det var därför det var så skönt, rent av härligt, att höra någon sitta i rutan som kunde säga just det.
RaderaImorgon åker vi, min sambo och jag, till Thailand. Båda sönerna med familjer är redan där liksom deras far med fru. Jag och min sambo flyger i morgon tillsammans med några kompisar till yngsteman. Yngsteman ska vigas med sin Maria där på stranden någonstans...ja, eller rättare sagt de välsignas. Men för dem är det datumet som gäller....de har tydligen gift sig någon gång i höst, när har vi aldrig fått veta
SvaraRadera;-))
Man vet aldrig - jag kanske kikar in här någon gång. Det finns ju internet där också ;-))
//kram kram Gun-Wivi