14 januari 2012

Dominostickning och broderi

Boklånet om dominostickning väckte min nyfikenhet. Ska i alla fall göra något litet, tänkte jag.
Grannen Lotta, som jag fikade hos, ville också, och med den skillnaden att hon vet hur man gör. Bättre hjälp kan man inte få! Så jag hämtade lingarn inne hos mig, vi bor i samma hus, och Lotta tog fram strumpstickorna. STORLEK nr 2 låg  med ens framför mig och jag tänkte, nu blir det pilligt värre. Tunna stickor, klumpiga fingrar, garn vars färg var lik färgen på stickorna och jag stickar dessutom hårt, riktigt hårt.
När jag ännu inte var klar med min första ruta var Lotta inne på sin tredje. Pust, stön, stånk och förtvivlan innan jag insåg att det var som förgjort. Men nu vet jag i alla fall hur man stickar en styck dominoruta - alltid något!

Trots att broderitråden är så liten och tunn känner jag mig inte det minsta klumpig och fumlig när jag broderar. Och för varje ny sak man gör lär man sig något nytt, learning by doing!
Något som jag tycker kan vara svårt är att veta eller i alla fall tycka när ett arbete är klart. Sedan sist har jag sytt stjälkar i korallsöm och så kan jag inte låta bli de franska knutarna som jag tycker så mycket om. Men är broderiet klart, det är frågan! Frågan man också bör ställa sig är förstås vad man ska ha det till, och det vet jag ännu inte. Men det är lättare att överarbeta än att "underarbeta". Det är de flesta amatörers misstag, att man gör för mycket, att man inte kan låta bli att pilla dit lite till - att man inte har tränat på den där känslan av att nu, nu är det fullbordat.

Ibland infinner sig dock känslan. Och man blir så nöjd att man vill göra det igen.
Men så plötsligt upptäcker man att det finns många nyanser av vitt och då blir man lite ledsen i ögat, för vitt mot annat vitt kan se smutsigt ut. Och då dyker en annan fråga upp, ska man låta det vara och inte vara helt 100 nöjd eller ska man göra sig besväret att pilla upp.

Jag hoppas att jag med mina bilder på det jag har för händerna kan inspirera andra till att kasta sig över tygbitar och nål och tråd för det är bara så himla kul att brodera!

1 kommentar:

  1. Visst är bibliotek himla bra! Den där boken har jag i min hylla och prövade för många år sedan. Men jag upptäckte att dominostickning inte var något för mig. Och det blev ungefär samma sak med näverstickningen. Kanske kommer inspirationen att testa en gång till någon gång - man vet aldrig! ;-))

    Broderi ja, det är så himla kul! Och att blanda fritt, att måla med nål och tyg, är så skapande roligt! Har du hört talas om TAST - en broderiutmaning där man lär sig ett nytt stygn varje vecka. Jag har inte hoppat på det, men tittar och tänker att jag testar att sy några stygn när det kommer något som jag inte känner igen. Här är länk till Broderiakademins sida och där kan du klicka dig vidare till den engelska bloggen som har utmaningen.

    http://www.broderiakademin.nu/post/2012/broderiutmaningen/

    Jag förstår vad du menar det där med vitt på vitt. Vitt är inte lätt.
    På den här bloggen är det oftast vitt på vitt....så elegant!
    http://karenruane.blogspot.com/

    Ja nu har jag fixat så att du irrar litet i cyberspacen idag! *fniss //kram kram

    SvaraRadera