Grishjärta på spisen, fisk i ugnen och stickning på bordet

De blir som galna, de fyrbenta, när grishjärtana puttrar på spisen. Jag har försökt förklara för dom att söta, rara grisen är huvudvärd för trikiner som orsakar trikinos och att det inte är som en liten förkylning som hastigt går över. Men de verkar inte förstå, utan sitter och mjauar av otålighet.

Mika fattar också att det är något på gång. Jag vet inte om hon ätit grishjärta förut. Det luktar i alla fall alldeles förträffligt gott, säger hon och tittar på mig förväntansfullt.

Eller hon spänner ögonen i mig och säger: Får inte jag också smaka ska jag bita dig i rumpan så du inte kan sitta på flera dar! 

Och så är det färdigt och det har svalnat och det avnjutes inte särskilt långsamt utan alldeles precis tvärtom. Om inte jag var bamba-tant skulle kastrullen vara tom på några ynkliga sekunder.

Jag älskar dig, säger Fidde. Du är katternas kocka! Kan man få en bit till? Och mattes hjärta svämmar över och visst kan man få en liten bit till. Men efter det, säger jag, vill jag fortsätta sticka på den fina mössan. Mjauu, säger Frasse och jag tolkar det som ett ja.