Effektgarner och dunkla vrår

Vissa av dom tycker jag är finast där de ligger. Som nystan eller härvor är de så tilltalande att man blir alldeles mjuk i kroppen. Väl på stickorna förlorar de ibland sin skönhet. Men man måste ju i alla fall testa.

Tillsammans med annat garn kanske det kan bli något. Min favvismodell på mössa ser ut så här och jag skulle vilja göra många med den som bas.

När jag började sticka för drygt ett år sedan ägde jag inte minsta garnbit. Nu har jag desto mer och saknar jag något kan jag gå in till Lotta för hon har skåpen fulla. Häromdagen fick jag detta (ibland byter vi också) och det var så vackert att jag nästan föll ihop när jag fick se det. 

Men jag skulle behövt en inslagsfärg för att ytterligare markera skönheten i garnet. Kanske blir det i alla fall en tresnibbad halsduk.


Med höstmörkret blir min hall ännu mörkare. Energilampor i all ära med var tusan är ljuset!?! Jag behöver en strålkastare för att hitta rätt i dunklet. Häromdagen var jag på väg ut med en röd och en svart känga, upptäckte det i trapphallen. Vimsig är jag, men inte färgblind.

MERA LJUS!