91. Virkat, stickat, tyger!

Jag tog en sväng in i stadens tygaffärer, och himmel och pannkaka så mycket fint det finns. Och plötsligt, för mitt inre, såg jag den ena modellen efter den andra framför mig. Stickat upptill, tyger nertill eller tvärtom och virkat och knappar och garner - jag blev alldeles snurrig!

Men mitt egentliga ärende var en tygbit på ca 0,30 x 0,60 m. Men den fann jag inte trots att utbudet var stort. Däremot hittade jag DET i bokhandeln. Tunt, svag lila papper  med struktur som får utgöra bakgrund för de små virkade dukarna eller vad de nu kallas, små som de är.

De små vita alstren var tänkta att sitta på ett armeringsjärn, men innan det görs måste jag först komma på ett bra sätt att sätta fast dom.

Tålamod har jag inte gott om, så det får inte vara för pilligt, och den här tog alldeles för mycket koncentration och tid i anspråk. Dukarna måste ju spännas ut för att det ska bli snyggt och hur det ska ske på ett enkelt sätt har jag ännu inte kommit på.

Det ska vara lagom, liksom! Att sticka bakstycket till koftan i en färg och slätstickat är ganska så tradigt, på sätt och vis tålamodsprövande det också. Men då finns virkprojektet att ta till, även om jag har mina tvivel. Jag är mycket tveksam till det jag håller på med.

Nu öppnade sig himlen, vilket tur vi hade, Disa och jag, som kom hem torrskodda efter cykelturen till stan.

Nu blir det nog till att sätta sig i myshörnan, tända stearinljus för det är lite kyligt inne, och sticka eller virka.