80. Och solen värmer och växer gör det och grönt är skönt...

Ack, så fint väder vi haft i påsk, och det verkar fortsätta. Och så ljuvligt det är att ha en uteplats! Det mesta har jag räddat bakom kompostgaller (annars skulle allt vara sönderrivet och uppätet). Men i alla fall - fint är det,  och man nästan hör hur det växer. Ja, i alla fall ser man från morgon till kväll att det händer saker.

 

Bakom vivan kommer det upp sånt jag inte vet vad det ska bli, eller inte minns vad det ska bli. Det är tragiskt att det ska behöva vara så, att man inte minns. Å andra sidan blir det ju en årlig överraskning. Jag vet inte vilket som är att föredra!

Vårvivan, eller vad den nu heter, är så vacker. Och den luktar mycket. Så mycket att jag nästan får andnöd. Dessutom ska den egentligen växa i halvskugga, och här ligger solen på från morgon till sen eftermiddag. Så inte ens riklig bevattning får den att stortrivas om  solen gassar. 

Så till detta (halva) mysterium som skjuter i höjden med en sjujäkla växtkraft. Vad är det? VAD ÄR DET? Kanske en jätteallium, kanske något annat...

På senvintern köpte jag en vacker julros, äntligen blev det gjort, och den har stått i kruka och glatt mig med sin skönhet. Men nu ville den ut i friland, och den har fått gräslöken som granne. Hoppas de trivs ihop.

Trivs kommer Frasse att göra när valpskrället är borta och han vågar sig ut utan att bli jagad och kan vältra sig i kattmyntan, det är grejer det. Han kråmar sig och bär sig åt! Men det här är väl snarare en Citronmeliss... Säg inte att även kattmyntan är upptuggad - jag tror jag döööör!

Jag fick två stora krukor av min före detta svägerska, Birgitta. Hon har bytt trädgård mot balkong, jag har gjort tvärtom och här får de plats. I den ena har jag planterat Knutflox, Stäppsalvia och Blodfingerört och i den andra Kantnepeta och Murgröna. OM plantorna blir lika fina som på bilderna som följde med kommer det att bli riktigt, riktigt grant. Men jag tvivlar. Jag kan inte skryta med JÄTTEGRÖNA FINGRAR!

Den ena klematisen är i alla fall  väg upp mot ljuset. Den andra vilar i jordens mörker, förmodligen gör Blåregnet detsamma, förmodligen förstörda av en fyrbening. 

Och praktmagnolian, utanför staketet, har feta knoppar på grenarna.

Inte mycket färger ännu, i det gröna. Men det kommer och det är så spännande, roligt, intressant och utmanande. Gräsmattan ser ut som ett slagfält i Somme, och det kommer att ta tid att återställa den. Och många fina lökar och annat har gått förlorat. Men bakom kompostgallren händer det saker, trevliga saker!