18 april 2011

77. När jeansen kom till byn...

Alltså, jag minns inte när, men kanske var det i slutet av 60-talet som jeansen kom till Södra-Vi. Att bo i en liten håla i norra Kalmar län betydde att man inte riktigt hängde med i svängarna, man låg liksom lite efter MED ALLTING. Och det var inget hit när man var tonåring. 
 
Så när jeansen väl kom var det häftigt värre. Äntligen! Jag var aldrig först med något, men heller sällan sist. Mamma gjorde vad hon kunde med pengarna hon fick av han som försörjde oss. Jeansen var dyra, men de på Algots kostade mindre. Och inte behövde vi åka till Vimmerby, affären fanns ju i Södra-Vi, det var liksom bara att cykla dit.
Jag minns än idag ögonblicket då de betalades och jag cyklade hem med påsen i handen. Att jag envisades med att tvätta dom fast de inte var använda gjorde mamma upprörd, något så dumt att hon inte varit med om förut. 

Men hoppsan lilla dagslända där, så kortvarig den glädjen blev. Jag tvättade jeansen hundrafemtio gånger och jag skrubbade dom med sten och grus lika många gånger. Och de var fortfarande lika mörkt blå som när jag köpte dom. Jag grät! Jag grät och jag grät och jag grät! För inte skulle jag få några nya jeans, det fanns det inte pengar till, det visste jag. Och jag förbannade Algots, jag förbannade detta förbaskade Algots som inte fattade nånting.

Från en dag till en annan förvandlades Algots till en före-detta-affär, och jag spottade och svor varenda gång jag cyklade förbi affären. 
Töntkläder, töntjeans! Rena rama medeltiden, ju! Vilket nederlag att gå till skolan med jeans från Algot. Katastrof!

När jag fick mina första RIKTIGA JEANS, eller köpte för egna pengar, minns jag inte. Men jeansen från Algots var det inte många som köpte. Och några år senare, försattes Algot Johansson AB i konkurs, företaget var verksamt från 1907 till 1977. Sömmerskor blev utan jobb. Kanske var det den första teko-krisen i landet.
Jag tror nu inte att konkursen orsakades av jeansen, eller i alla fall inte helt och hållet. Du som vill veta mer om Algots kan hälsa på hos Farbror Sid.

Om man nu inte skall ägna sommaren åt att göra färdig alla UFO som ligger och skräpar lite varstans, vad ska man då göra?  Kanske den här, om man hade midja...
Solen lyser över Falkenberg idag. Och inte blåser det, det bådar gott!

4 kommentarer:

  1. Mina första jeans minns jag inte.... men jag kommer ihåg när V-jeansen kom =) Wow vad tuff man kände sig! Gul & Blå är ett märke jag minns.... men de var lite dyrare, så det minns jag inte ens om jag hade några... men fina minns jag att dom var =)
    Nostalgi på hög nivå =))
    Solen lyser även på oss, här nere i Blekinge!

    SvaraRadera
  2. Vilken härlig liten historia! :)

    SvaraRadera
  3. Jag kommer också ihåg de första jeansköpen - de fick göras på en herrekiperingsaffär. Men jag kommer inte ihåg hur de såg ut. Det var i början på 70-talet. Jag kommer också ihåg att jag inte fick ha dessa jeans på mig på jobbet, det var inte passande. Jobbade på ett privatkontor.

    SvaraRadera
  4. Hmmmm...i min lilla "håla" i norr fanns inga jeans alls att komma över ;-) men Algots kommer jag ihåg...

    SvaraRadera