17 november 2010

24. Grönt som ärgad koppar!

Jag är mycket förtjust i ärggröna koppartak. Färgen appellerar till mig och har gjort det så länge jag kan minnas.
Gamla kyrkor har ofta just sådana tak och det är bara så vackert! Domkyrkan i Linköping är en sådan, med höga spiror i den fina gröna nyansen och jag blir alldeles salig. OBS! Salig av koppartaken och inget annat.

 I Linköping kan man för övrigt fika på Berget, och där har jag varit och vill dit igen.

Om jag var där just nu skulle jag fika och sticka färdig min ärg-gröna halsduk. Garnet har jag fått av bästa grannen Lotta. Kanske skulle jag få sällskap av några östgötiska stickerskor!

Idag ska hunden Disa dejta Olle. Och det är bara så spännande! Kanske kan det resultera i några sådana här om några månader.
 
Frassepojken kommer i sådana fall att emigrera. Kan jag aldrig få lite lugn och ro, jamar han. Var ska jag få plats?

Oroa dig inte, du älskade krabat, tröstar jag. För du är ju bäst, bäst av alla!

3 kommentarer:

  1. Härlig färg på halsduken. Jag gillar också grönt, men knske mer åt mossgrönt, när jag ska ha det själv. Lycka till med hunddejten.

    SvaraRadera
  2. åh ett fik helt i moin smak :)) lycka till med hunddejten och jag hoppas det kommer minst 10 små ulliga gul/vita små nystan :)

    SvaraRadera
  3. Siv, man blir lätt blek i ärggrönt, så det vill till att vräka på rouge på kinderna när man bär den vintertid.

    Mary-Ann, jag hoppas också på många nystan, i alla former...

    SvaraRadera