
Jag är lite tokig i mössor. I början av detta århundrade tappade jag håret av cellgifter och jag skippade peruken och virkade/stickade mössor istället för att skydda svålen.
När jag flyttade till en ny lägenhet förra året fick jag en stickande och virkande granne. Hennes skaparkraft har smittat av sig till mig.

Om sanningen ska fram ligger det två koftor som väntar på att bli färdiga, de känner sig lite onyttiga där de ligger. Men de får vänta...

Fräcka Fidde gillar garn och finns det ingen mat i skålen duger det med något stickat. Ajsing, bajsing, dumma katt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar