Visar inlägg med etikett häger. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett häger. Visa alla inlägg

8 januari 2012

I gryningen


Först ut på den ödsliga fotbollsplanen, där Herr Häger står och filosoferar tills vi kommer för nära. Då lyfter han och får sin karaktäristiska profil. 
Bildens webb-plats

Därefter upp på kullarna, där Mika får helspatt. Man kan tro att hon har eld i baken, men det är bara livsglädjen som spritter i henne. Upp och ner och fram och tillbaka och stora skutt över bräddfyllda diken mellan anlagda dammar.  Tänk om man hade hennes smala och muskulösa kropp, då skulle benbrotten och blåmärkena minska i antal.

Mika far fram och jag går försjunken i tankar. Så hör jag ljudet som jag tycker så mycket om. Långt upp och borta vid skogsranden ser jag prickarna som kommer allt närmare medan ljudet blir allt starkare.   
Bildens webb-plats
Kanadagäss i massor  och i flera sträck efter varandra. Vad gör dom, tjattrar, kacklar? Måste googla! Gäss kacklar! Och jag tänker, vad snackar de om, för visst kommunicerar dom med varann. Och så plötsligt får jag se hur ett sträck med kanske nio fåglar sammanlagt flyger fram till ledarflocken för avlösning.   

När jag stannar, stannar Mika. Det är förvisso en sanning med stor modifikation, men det händer i alla fall ibland så det är nästan sant.  Vad står du där för, säger hon? Hon tar sina vinthundsögon och sveper över nejden, har hon missat något. Men så har kanadagässen dragit sig ut över havet och lunken fortsätter, min lunk.

Det dröjer dock inte länge förrns det är dags för nytt örongodis och från samma skogsrand. Den här gången är det ett sträck med sångsvanar. Vitheten och de långa halsarna tar man inte miste om.   
Bildens webb-plats
Åh, vad vackra de är! Och av namnet att döma borde de sjunga, men det är inte precis någon skönsång. Och nu kommer Mika och buffar på mig i sidan med sin söta nos. Kallar du det här för att rasta hund?

26 december 2011

Häger, hålkrus och husdjur


Bild
Mitt på den ödsliga fotbollsplanen stod en häger. Jag tänkte, vad gör den här? De sägs ju vara skygga, men den här stod mitt i bostads-området. Mika hade fullt upp på annat håll, hon rullade sig frenetiskt i något. Vanligtvis brukar jag skrika och tjoa och föra oväsen för att hon ska sluta rulla sig. Men nu lät jag henne vara och koncentrerade mig på fågeln. 
Först var jag osäker, jag tänkte även trana - men så här års, och   konstaterade ganska snart att den till storlek och form mer påminde om en häger. När jag kom tillräckligt nära lyfte den, alltså var den inte skadad. Jag följde den med blicken, den flög i en vid cirkel ovanför mig för att återigen landa på fotbollsplanen, men lite längre bort.  Då hade Mika också fått syn på den och satte fart så den återigen fick lyfta och cirkla runt tills det var dags att landa ännu en gång. Intill fotbollsplanen ligger det flera anlagda dammar. Jag tänker att det nog finns mat i de där dammarna. Men riktigt bra känns det ändå inte för hägrar ska inte hålla till i tätbebyggda områden.

I januari för snart ett år sedan bloggade jag om min hålkrusmössa som det aldrig blev något av, jag fick liksom inte till det. Nu vet jag varför.
Jag stickade åt fel hål, det blev stumt och konstigt. Nu när jag stickar åt andra hållet, nerifrån och upp, blir det betydligt bättre, töjbart och mer formbart.
Den svenska filmen Kyss mig är en mycket fin och sevärd film om kärlek. I rollerna bland annat Lena Endre och Krister Henriksson - vilka tungviktare! Och Lena Mjönes och ett för mig nytt ansikte som jag tror vi kommer att få se mycket av, Ruth Vega Fernandez.
Min Mika är den allra vänaste mot mig, men när hon träffar andra, så väl människor som hundar,  blir hon vild och osocial. Jag tror aldrig hon fått lära sig hur man umgås. Eftersom hon är en stor hund blir också problemet stort. Eller det blir "gånger-upphöjt-med" mycket större.
Och så blir det många missförstånd. Lilla Fidde vill så gärna tvätta Mika på kinden och på pannan i all välmening men då blir Mika rädd för tungan är ju väldigt sträv. Och Mika vill så gärna tugga lite på Fidde för att visa att hon bara vill väl, men då blir Fidde rädd för tänk om hon biter honom. Frassemannen ger Mika en käftsmäll med tassen när hon kommer för nära. Raka puckar och inget att missförstå!