Skogen doftar gott

Luktreceptorerna skickar signaler till hjärnan och jag tänker sött, kanske lite surt, sött igen  och så lite bittert.  Sött och ibland lite beskt men framförallt sött. 

Skogen ger ifrån sig en härlig doft, det luktar gott och jag njuter av variationerna för dofterna ändras med varje steg jag tar. I skuggan under trädkronorna rör vi oss framåt, Mika och jag. Vi har det bra! 

Och så med ens skymtar jag vatten mellan trädstammarna, men höften har  prövats nog för denna dagen och jag har ju just badat i en annan sjö.

Från det vilda hem till det planerade, det planterade!

Praktmalvan är stor och grann. Blommorna är utsökt vackra i all sin enkelhet.

I brist på plingeling med kattbjällror fick det bli hjärtan och det blev bra det också! Nu vill jag göra fler.

Och så ser det ut som de blytunga skyarna drar österut, det har slutat regna. Here we come!

Avalon

Måste nog säga att Avalon är ett stycke filmkonst, och jag vill se mer av regidebutanten Axel Petersén. Johannes Brost spelar en rynkig och sliten old man som inte fattat att han är en otroligt patetisk figur. Eller så har han det för han verkar så trött, så trött, men har inte förmågan att byta livsstil.  

Källa

Hans jetset-polare, lika tragisk han om inte värre, spelas av  Peter Carlberg och Jackie, en rynkig och tärd old lady spelas av Léonore Ekstrand. Tillsammans utgör de en trio man både skrattar och gråter åt. 

Men det är sällan några hjärtliga skratt som väller upp inom en när man betraktar de tre, för egentligen är de bara stora loosers. Filmen är ett litet mästerverk, Johannes Brost är mästerlig i rollen som Janne. En jädrans bra film som man blir otroligt nedstämd av - ja, den ekvationen går ju trots allt ihop. 

Axelvärmaren segar nåt så otroligt, men när det är filmtajm blir det några varv. 


Frågan är om det verkligen blir en axelvärmare som på bilden, ibland gör Drops som mäklarfirmor, luras lite på bilderna.  Men snart är den klar och ska visas upp i all sin härlighet. Jag är missmodig!  









Och så lite grönt och skönt:

Höstanemonen blommar även denna sommaren i juli fast den sägs ska blomma först senare.

 

Praktmalvan öppnar nu sina knoppar och visar sig i all sin ljuvlighet.

Min absoluta favorit, Trädgårdstemyntan, är också på gång.

Och så kan jag då inte låta bli att rita katter!

När vinden vänder...

När vinden vänder blir det skönt igen och växterna ler och vänder sig mot solen. Myskmalvans knoppar är nu feta och talar om att blommorna blir rosa (det finns även vita).

Praktmalvan är också på gång. Till skillnad från Myskmalvan är Praktmalvan ettårig.

Trädgårdstemyntan vill också. 

Det verkar som den ser lite annorlunda ut i jämförelse med den som bara kallas Temynta. Eller det jag tror är en Temynta...

När jag häromdagen grävde i före detta svägerskans bokkorg fann jag Geim av Anders De La Motte. Det är en spänningsroman med ett nytt grepp, i alla fall för mig. Historien utspelar sig i en pseudovärld eller kvasivärld samtidigt som den i allra högsta grad också påverkar livet här och nu ”in reality”.  

Det är en otäck berättelse om HP som blir indragen i ”Spelet” som inte är ett Fia-spel utan något helt annat. Det är en berättelse om Rebecka Normén som jobbar som livvakt inom Säpo och som (nästan) har totalkoll på sig själv. Språket är friskt, rappt, modernt - en blandning av datalingvistik, förortsslang och andra tokroliga språksammansättningar. Jag närmar mig slutet med spänning. Och nu när vinden vänt kan man sitta ute och läsa, så som man ska göra på somrarna!