Vårvinter, men det borde väl heta vintervår

Solstollarna tar varje tillfälle som ges att gotta sig på uteplatsen. Det är kyligt, kanske någon minusgrad, men i solen…

Och så har jag då äntligen fått hem lilla Bibicu. I drygt fyra dagar har han varit här och hujenamej så mycket det är att ta in för en hund som levt i hägn. 

Två steg framåt och ett bakåt är vad som gäller. Idag har vi gått en ”längre” runda, alltså en runda som Anjo och jag kallar en mycket liten runda. 

Jag ser fram emot dagarna då han kan följa med till skogen, men än så länge får vi hålla oss hemomkring. Det märks tydligt att han är tryggast på min uteplats och när han får vara inne. Och så måste han ju sätta lite muskler på kroppen så han orkar med våra utflykter. 

Idag träffade jag en libanes på asylboendet. Han var där och hälsade på. Han har varit i Sverige i 18 månader. Under denna tid har han lärt sig svenska, han har tagit körkort och han har ett jobb. Det är bra gjort av en man i medelåldern. Jag menar, barnen har ju oftast lättare att lära än de vuxna. Och så berättar han (på arabiska och på svenska) att ett av de första orden han ville lära sig i Sverige var ”förstahandskontrakt” och nu har familjen ett förstahandskontrakt på en lägenhet. Och vi skrattade! Förstahandskontrakt har jag inte lärt de nyanlända, men idag fick de lägga ett nytt ord till deras svenska ordförråd. Klockan tar vi en annan dag!

I eftermiddags tittade jag på SVT Play och Uppdrag granskning som handlade om det näthat kvinnor drabbas av och man blir ju bara alldeles förtvivlad och upprörd, arg och ledsen. Dessa vita män som är så uppfyllda av hat i en för övrigt tom hjärna. De ska straffas och därefter sättas på skolbänken så de får lärdomar som gör att de kan tänka längre än näsan! För de måste väl ändå vara mottagliga för någon slags bildning, eller…

TJO!