Alster

1. Alster

I ungdomens ljuvliga dagar, visst finns det väl en sång som heter så. Jag har aldrig känt mig bekväm med den även om jag inte minns verserna. Jag tyckte den där tiden var svår. Men nu ska jag inte ägna mig åt navelskåderi, eller i alla fall bara lite!

Els Cools

Vad är förresten ungdom? Kanske från det man går från barn till vuxen. Kanske så där en dryga tjugo år eller mer. Hur som helst, i "ungdomens ljuvliga dagar" blev jag tillfrågad om jag ville läsa dikter på Alsters herrgård. Jag blev så stolt att jag blev tillfrågad, så jag svarade genast ja.  Och där stod jag några veckor senare med välkokta spaghettin till ben och svor över mig själv. Strax innan jag skulle upp på scenen var jag beredd att dra, men det hade ju varit att svika arrangörerna.

Det var den (då) årligen förekommande Fröding-dagen, men eftersom så mycket skulle kretsa kring just Gustaf Fröding, tänkte jag satsa på några andra nutida värmländska poeter som gått i Frödings spår, eller hur man ska uttrycka det. 

Alsters Herrgård

Herrgårdsparken var en enda stor folkmassa med blicken vänd mot den provisoriska scenen och där stod jag, ensam och utsatt och ta mig tusan om jag inte får ont i magen än i dag när jag tänker på det.

Hur som helst, där läste jag Bengt Berg, bland annat om ett lieskaft (eller var det ett yxskaft) som slitits ner, formats av generationer av stora valkiga nävar. Det var en mycket fin dikt, som jag tyvärr bara minns lösryckta rader ur. 

Bengt Berg är en diktare som med stor portion humor och djupaste allvar kan skildra det nära, det vardagliga och det mer världsliga. Bengt Berg Värld dikter 1974-2004 (en bok för alla) skulle man kunna använda som studiematerial både i svenska och i nutids/samtidshistoria. 

Bengt Berg 1998: Det är bara med fantasi, envishet och arbete som vi kan uppnå bra resultat i den digitala, förbiflimrande tid vi lever i. Men fortfarande vill jag hålla mig fast vid pennstumpen när tillvarons stormar drar förbi och ännu menar jag att ingenting kan överträffa den skimrande, blodfyllda verklighet som består av tre-fyra dimensioner och minst femton väderstreck!

Läs Bengt Berg vetja, god underhållning, finns på biblioteken!

2. Alster

Det bästa med att måla är att man inte behöver repa upp när det blir fel, det är bara att måla över, använda det som redan är till något nytt, eller slänga arket och börja på ett nytt. Men annars finns det likheter, jag målar en bild och där den ligger känns den bra, lägger jag på en passepartout kan det bli ännu bättre. Det är lite som att sticka en tröja, man är nöjd och som blockad blir den ännu finare. 

Sedan, när man ramat in bilden för att ytterligare ”känna på den” ser man en obalans; att det saknas något eller att den är överarbetad eller något annat. Ungefär som man när man sytt ihop en tröja och sedan tar den på sig. Hoppsan, det blev inte riktigt som man tänkt sig; lite för liten eller för stor eller vad det nu kan vara. 

Det är en process, helt enkelt, i olika steg, som vid vilket handarbete/hantverk som helst, i alla fall mer eller mindre. Jag har bytt ut stickor och garn mot färg och penslar. Till skillnad från en stickning som man kan ha i en påse och ta med sig om man vill och vart man vill, kräver måleriet större ytor, hela köksbordet är belamrat. Man får hålla sig hemma och i CD-spelaren passerar den ena boken efter den andra!