Månadsskiftet januari/februari
Alltså, det slår aldrig fel, eller mycket, väldigt mycket sällan, fel. Hoppsan, hur blev det grammatiska nu! Hade man fått en snärt av pekpinnen om man varit skolbarn (på 50-talet)? Nej, inte alls, fröken var jättesnäll.
Alltså, det slår mycket sällan fel, vid denna tiden på året slår trögheten till, Inte för att jag blir dummare i huvudet, utan för att allting bara blir så förbaskat segt. Blotta tanken på att göra rent i kattlådan känns närapå som otänkbart. Blotta tanken på att ta fram dammsugaren känns oövervinnelig. Och det märkliga är att jag nästan på dagen kan märka när den där ”trögheten” slår till. Alltså, den där segheten och nedstämdheten som kallas årstidsrelaterad depression.
Jag motar Olle i grind med medikamenter och man måste börja i tid, så försvaret är berett, även om nu det inte är någon garanti. Min äldsta syster, som inte lever längre, hade sin värsta period i november och då var det riktigt illa. Jag undrar om det finns en viss ärftlighet när det gäller just den här typen av depressioner.
Det är dock viss skillnad på att vara alldeles otroligt trött och seg till att vara slagen till slant av nedstämdhet. Jag hoppas jag slipper det senare! Jag tänker, kanske kan man sova bort eländet. Men just det där med att sova, sova, sova är också ett klassiskt symtom på denna typ av nedstämdhet. Så vad tusan ska man göra? Trösta sig med semlor måste väl vara bra? Nej! Suget efter sött är även det ett av de klassiska symtomen och det är inte ovanligt att människor med årstidsbundna depressioner går upp i vikt. Så vad tusan ska man göra?
Det här med årstidsdepression är ju en ganska vanlig åkomma, här! Sällan förekommande i varmare länder med mycket sol. Det verkar som produktionen av serotonin och melatonin går ner under den mörkare tiden på året, mer hos vissa, mindre hos andra. Och det kan vara jobbigt för oss i den där mer-gruppen! Ljusterapi verkar ju vettigt - om det fungerar!
Och jag som ändå har hund och är ute flera gånger om dagen, jag är verkligen en i mer-gruppen.
Årstidsbunden depression heter förresten SAD på engelska, seasonal affective disorder. Knäppt, eller hur?
Så du som är/har SAD, du är inte ensam - om det nu är någon tröst!
Underbar engelsk förkortning! Visst är det skitjobbigt!
SvaraRaderaElisabeth, det är ju inte som ett njurstensanfall som gör förbaskat ont (tror jag) men snabbt kan över. SAD är en seg historia, veckor, månader, som man måste ta sig igenom. Som sagt: skitjobbigt!
SvaraRaderaBästa Hälsningar
Eva
Usch vad jobbigt! Det där med ljusterapi kanske skulle hjälpa och man behöver inte gå till en "terapeut" eller vilka nu som har det utan man kan köpa dagljuslampa att ha på bordet där man sitter....man ska börja tidigt på hösten med den innan den där segheten "slår till".
SvaraRaderahttp://www.vippon.com/egenvard/ljusterapilampa/ljusterapi-bordslampor/index.php/cPath/230_47_57
Vad kul med det är klasskortet för mitt ser då exakt likadant ut...ja, det är klart det är andra elever men attans så likt det är. Ska ta och fotografera av det någon dag och stoppa in det på bloggen så du får se....vilket av de små busfröna är du ;-))
kram kram
Jo, det är ju så, att man måste börja i tid. När väl eländet har slagit till är det liksom för sent. Det där med dagljuslampa ska jag fundera över, även till en av mina söner som lider av samma åkomma.
RaderaJag tror jag visat det där klassfotot tidigare, men det är jag som är "tattarungen"!
Du får fylla på förrådet med D-vitamin också!! Ska vara bra för att ta tillvara ljuset (eller nåt sånt var det). Har lite svårt att förstå det där med årstidsdeppighet, TROTS att jag lever ihop med maken (sen mer än 30år) som drabbas varje november...... Jag är väl för tjurskallig för att drabbas??!!
SvaraRaderaTur du förbereder dig i alla fall. Och snabeldraken kan väl behöva vila sig lite? Lite skit i hörnen har ingen dött av!
Måla på och gör det du orkar och har lust till!
Många pigga på dig kramar från mig!