 | ||
| http://sv.wikipedia.org/wiki/Gustav_II_Adolf |
Till något helt annat
När man ligger där i sängvärmen i ottan och kroppen känns som tio ton sten. Inte ens med största vilja lyckas tanken på att vicka lite på stortån få den att röra på sig. Bröstkorgen rör sig som mjuka vågor mot en strand. Köksklockans sekundvisare låter inte tid, mer som ett vilsamt tillstånd. Det är tyst i huset, de som ska iväg kanske redan gått, eller så har de inte.
Och mitt i denna stillhet, då kroppen känns så kolossalt tung, fladdrar tankarna runt i huvudet och sätter avtryck i mellangärdet. Mellangärdet, diafragman, solarplexus, denna jättemuskel - hur mycket ryms inte där. Oro och sorg - kanske mest negativa känslor verkar vilja manifestera sig i den. Och eftersom min grundton är dyster (fast inget verkar tro´t) är solarplexus med mig vart jag än går.
Och mitt i denna stillhet tänker jag, så lätta (om än tunga) tankarna är i denna koloss som ligger i en mjuk sarkofag. Sömndruckna fjärilar irrar än hit än dit i hjärnvindlingarna utan att få ro att slå sig ner.
Om mitt i denna stillhet som nu bara är till hälften stilla randas morgonen. Fåglarna söker mat i de tomma foderautomaterna - de äter mig ur huset! Anjo drar en djup suck i soffan, Fidde har satt sig upp och stirrar på mig med sina gröna ögon. Han sätter sig alltid på det känsligaste stället efter en lång natt, som visste han. Och när grannen ovanpå spolar är det dags även för mig. Upp Amaryllis!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar