23 mars 2014

Nya grannar med mera

När träden i bostadsområdet mittemot grenkapades (eller vad det nu heter) tog man även ner skatbona. Flera av dom hade flera våningar, fantastiska byggen. Nu får skatorna börja om på nytt. I rönnen strax intill mitt är det stor aktivitet. Jag kan tänka mig att det blir ett jädrans liv där så småningom.
Vad det ska bli av det här vet jag inte! Jag skulle gissa på tulpaner, men det är bara det att jag inte satt några sådana i jorden och framförallt inte där.
 
Jag kunde faktiskt sitta ute och sticka en stund på förmiddagen, efter att jag harvat i lilla trädgården. Men när solen försvann bakom molnen var det bara att gå in.
Jag tycker det är jätteroligt att sticka barntröjor och förenar nytta med nöje!

Sofi Oksanens "När duvorna försvann" är en otäck historia om att vara opportun och byta skepnader eller att vägra göra det med alla de risker det innebär. Är man inte för är man emot verkar vara en universell dogm. "När duvorna försvann" utspelar sig i Estland framförallt under tysk ockupation 1941-1944 och ett par decennier senare i Sovjetrepubliken Estland och i båda fallen handlar det om vad ockupationer gör med människorna. 



Vissa väljer att arbeta underjordiskt andra väljer att samarbeta med ockupationsmakterna, mer eller mindre frivilligt. Medan jag lyssnar erfar jag hur dåliga mina historiska kunskaper är om de baltiska länderna, så jag googlar. Estlands självständiga perioder har bakåt i tiden varit korta. 

Danskar, tyskar, svenskar, ryssar har gjort anspråk på landet. Efter första världskriget utropades landets självständighet, för att bokstavligt talat en dag senare ockuperas av tyskarna. Kort tid därefter kom ryssarna, därefter var landet fritt några år. Vid andra världskrigets början blev det ryskt för att 1941-1944 ockuperas av tyskarna, för att därefter åter bli ryskt. Jag tänker att länder med sådan historia, där mertiden bestått av livegenskap i olika grad, måste kämpa hårt för att behålla sin identitet och kanske är det så att vissa som känner sig identitetslösa kan skaffa sig en genom att arbeta för de som är herrar för stunden. Problemet är, som i "När duvorna försvann", när herrarna kommer och går. 

Vi har gott om duvor och kaniner, för ingen av oss verkar äta vare sig det ena eller det andra. Tyskarna gillade duvor därav titeln till Sofi Oksanens roman.
Den här stiliga grabben skulle inte 
säga nej till varken det ena eller andra!

3 kommentarer:

  1. För några år sedan så bodde vi i en annan lägenhet på samma gata som nu. Det växte en lönn utanför ett av fönstren i vår lägenhet. I den lönnen bodde det en ringduva som förde ett herrans oljud så det gick inte att sova på morgonen. Hon byggde ett bo men eftersom hon inte kunde vara tyst så hittade skatorna äggen så det blev inga duvungar.
    Här skiner solen men det blåser så in i baljans så jag tror att fönstren snart kommer in i våran lägenhet.
    Ha en bra fortsättning på denna söndag.
    Margit(maxelonia)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Margit, livet är grymt därute. Skatboet har placerats ett par meter från småfåglarnas bon under takpannorna. Matbordet är dukat. Kvillrandet lär ersättas av skatskri tidiga mornar.
      Eva

      Radera
  2. Det där med att ha skator boende alldeles utanför sovrumsfönstret var inte så lyckat för oss som alltid sover med öppet fönster. Det blev till att fälla tallen för att helt bli av med problemet....ja det är klart de kanske flyttade till någon annan granne. Samtidigt förstår jag varken skatorna eller rådjuren...det finns en jättestor skog 5 minuter bort - dit kan de väl flytta!!

    Tror jag förvirrade dig för några dagar sedan. Det jag menade var att när solen låg på mina fönster och jag ser allt skit så skyndar jag mig att titta ner i mitt broderi för då ser jag varken fönstren eller skiten ;-))
    F'låt om jag gett dig gråa strån!

    SvaraRadera