Värre saker har man väl sett!
Gul och Blå var ju det häftigaste man kunde tänka sig då det begav sig, men i lilla hålan i Småland var det blott en hägring om ens det. Det var Algots fuljeans som gällde "de var ju så rejäla" och höll i 150 år. Gul och blå och 60 är däremot inte det minsta lockande och ändå...
I Sumpafallen är det som gjort för att falla även om stigen på bilden ser snäll ut. Kan man ha änglavakt! Man kan ju undra, för när det brakar till i skogen är det bara Eva Hudin som faller framstupa och slår i bröstkorgen och tappar andan och tror hon ska dö. Men hon är snart på benen igen, om än gul och blå och ganska missmodig. Ska det vara så här att bli "gammal och sliten"?
Fyra ben måste vara bättre än två!
Väldigt lite vatten i år, och inte undra på så torrt som det varit, och är. Man fick liksom lägga sig raklång på botten för att bli blöt. Genom Sumpafallen rinner Högvadsån som är en avstickare från Ätran (eller hur det nu är...). Raviner sträcker sig ner mot vattnet och stigarna är smala, krokiga och bitvis svåra om man inte lyfter på fötterna. MEN VACKERT ÄR DET!
Nämen jisses anåda - har du stått på öronen igen!?! Nu får du allt ta och lugna ner dig litet när du är ute i oländig terräng ;-))
SvaraRaderaSå modig han blivit!
Och mössan värmer nog allt till hösten/vintern!