Road movie och virkad basker

Sean Penn i film brukar båda gott, men jag  hann bli rätt less på hans trista uppsyn i This must be the place. Tanken var att jag skulle bli lite upplyft, men det blev ju precis tvärtom (och det borde jag kanske räknat ut av omslagsbilden att döma). 

Jag tycker den var trist och förstår inte elogerna. Bättre road movies har jag sett.

Den virkade storbaskern tar kål på mig, eller i alla fall fingrar och händer. Skulle ha virkat halvstolpar i stället för fasta maskor. Om det nu gör någon skillnad. Har redan repat upp och virkat om en gång.

Ska jag fortsätta, det är många varv kvar, eller repa upp en gång till - det är frågan! Ja, det frågar jag mig, för egentligen tycker jag det är rätt trist att virka.

Trist Sean Penn, trist basker, nej nu får det vara nog med tristheter. Får väl fortsätta lyssna på Hundraåringen som klev ut... Det är ju också en slags road movie och mer underhållande än den ovan nämnda filmen. 

Jag läser att Felix Herngren ska filma boken. Det kan nog bli riktigt, riktigt bra! Då undrar man ju förstås vem som ska få den stora äran att spela Allan Karlsson. Och förresten, visst undrar man vem som ska spela Julius också...

 *************

Nåja, den kanske inte blev så dum ändå!

Jag virkade två blommor till, men bestämde mig för att bara använda en framtill. Den andra kan man sätta var man vill.

Den virkade baskern i mjukt ullgarn ska få heta Mika, för i varje virkad maska finns hon med.

Basker Mika