Mysgubbar...

Det sägs att Jan Mårtensson är mysfarbrorn i deckargenren. Jag är lite allergisk mot ”mys” men som kontrast till psykopat-romaner kanske det kan fungera. Men är det inte lite väl 60-tals-aktigt, lite out of date eller hur man säger. 

Och i brist på eget språk,  eller vad det nu beror på, överöser Mårtensson sidorna med ordspråk, citat, uttjatade formuleringar etc. Nej, det får nog bli något lite vassare utan att det för den skull tippar över åt andra hållet. Smaken är liksom baken, skulle säkert Mårtensson sagt!

Nu fungerar datorn till fullo igen och jag kan, om jag vill, titta på Murdoch Mysteries. 

William Murdoch är en slags avantgardistisk polis i Toronto under den viktorianska tiden.  William ifrågasätter tidens moral och förfäktelser och blir därför själv ifrågasatt.

Och jag kommer att tänka på vad Stefan Einhorn sa på Kommek-mässan: ”Absoluta sanningar kan bygga på selektiva värderingar”. Fördomar gör oss dumma”. Det är ingen konst att vara modig om man inte är rädd”. William Murdoch är inte rädd!

Bildkälla

När det gäller ekonomi som ”vetenskap” är det där med absoluta sanningar och selektiva värderingar mer sant än något annat. Så fort en professor vid handelshögskolan eller en finansminister eller en finansanalytiker eller en riksbankschef eller ekonomijournalister och liknande säger med myndig röst: Så här ligger det till! blir jag omedelbart mycket misstänksam.  De behöver inte ens lova att det är absolut sant, för de flesta tror ju på det de säger i alla fall.

Men Murdoch är förtroendeingivande och jag tror honom trots att han är i mysigaste laget, ibland så alldeles förfärligt korrekt och präktig att man nästan kan må lite illa. 

                                                           TJO!