20 juli 2012

Poppis-Loppis

Varje torsdag eftermiddag brakar det loss. Helt plötsligt är det fullt med folk vid det gamla växthuset, inne är varmt och kvalmigt men våffelbaket luktar gott, ute är det lättare att andas och att vara - om inte himlen öppnar sig.
Jag tar en sväng, det går fort, är det något jag är intresserad av. Nähä, inte idag!

Hem till den egna röran. Idag leker jag konstnär, letar efter min form,  min alldeles egna personliga form. 
Det var då tusan vad den sitter och trycker någonstans innanför skinnet och skallbenet.

I fd svägerskans ormtjusarkorg fiskade jag även upp Gustavs grabb. Ännu är Leif Gustav Willy Persson liten pojke och går med sin lilla, lilla hand i pappas stora näve. 
En sådan pappa skulle man haft, tänker jag, och kan inte annat än undra vad man i sådana fall varit idag.

Och torsdagen slutade med en flopp,  Mika sprang omkull en dam och vi fick åka till vårdcentral. 
Alltså inte Mikas fel utan mitt och bara mitt och det finns inga ursäkter i världen att komma med.

1 kommentar:

  1. Du ska få se att rätt som det är så lossnar det!

    Oj detta med Mikas framfart...är allt okey med dig och damen?

    SvaraRadera