31 juli 2012

Stationshuset i Södra Vi

Detta är stationshuset i Södra-Vi då det ännu fanns kvar. 

Rälsbussen gick i tät trafik på spåret mellan samhällen och städer, Hultsfred, Silverdalen, Storebro,Vimmerby, Södra-Vi, Brännebro, Gullringen, Verveln, Kisa, Rimforsa, Linköping och så vidare. Och på perrongerna var det alltid mycket folk oavsett dag.

Stinsen i Södra-Vi, som jag tror hette Danielsson,  åtnjöt en viss status som den betydelsefulla man han var.  Han såg ju till att tågen stannade och att de gick när väl folk klivit av och på. Jag försöker hitta ord för den där speciella stationshuslukten men finner inga. Den var speciell och det luktade baske mig likadant i alla stationshus - vad var det som luktade så särskilt? I väntrummet var träbänkarna hårda, men om vädret så påbjöd var det bara att nöta bänk. Roligast var dock att stå på perrongen och långt bort i fjärran se den lilla gul-oranga pricken närma sig med ett tut-tut-ande. 
Jag kan inte minnas att rälsbussen bestod av mer än en vagn eller på sin höjd två där den ena var avsedd för gods. Och godskärrorna kördes fram och tillbaka alltmedan tågen kom, stannade och gick. 

Så var man då på rälsbussen och även där var lukten speciell. Och återigen irriterar jag mig på att jag inte kan formulera lukten i ord. Var det sommar sköt man ner fönstret. Akta huvudet, sa de vuxna. Hade man tur satt det ingen gammal tant och klagade på att det drog. Med vind i håret följde man så spåret med skarvdunket som likt hjärtslag pulserade i en jämn och lätt sövande takt. Kossorna, och de var många i hage efter hage, kastade slöa blickar medan de stod och tuggade gräs. 
Arbetshästarna fanns ännu kvar och vispade med svansarna för att freda sig mot de envisa flugorna. Små röda hus med vita knutar hade järnvägsrälsen som granne och ibland hände det att någon vinkade från sin trädgårdsstol eller från potatislandet. Tut-tut-tut, signalerade tåget ofta, många var de obevakade övergångarna, men jag kan inte erinra mig några olyckor. Som barn var det kanske förresten inte sådant man la på minnet.
Idag ser det ut så här. Stationshuset är rivet sedan många år och ett bostadshus har tagit dess plats.

Was ist das?

Jag tror de anonyma tipsarna hade rätt om en annan växt jag inte kunde identifiera. 
Visst är det en rosenflockel, kan bara inte vara något annat.  Men vad är då detta? 
Det här verkar också vara en växt som tar en evig tid på sig att blomma. Jag kan inte ens gissa färgen.

5 kommentarer:

  1. Det är lite som att läsa en bok med ett litet kapitel då och då med berättelser från förr att läsa din blogg!! Åhh så nostalgisk jag blir att se rälsbuss. Är mer eller mindre uppvuxen på och med tåg då min pappa arbetade i lokstallet i Umeå.

    SvaraRadera
  2. Jag blev också väldigt nostalgisk och glad över din berättelse! Bodde i cirka fem år på en liten station i Småland som hette Hamneda,där min far var stins, innan den med många andra småstationer lades ner i början på 60-talet.
    Jag förstår precis dina tankar runt dofterna!
    Tack för dina minnen!
    Hälsn. Agneta

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Agneta, vad roligt att du hittade hit och blev glad över att läsa mitt inlägg. Hamneda borde man väl som smålänning känna till, men där går jag bet.
      Hälsar
      Eva

      Radera
  3. Rälsbussen gick även på inlandsbanan och den var tvungen att stanna för renar ibland. Ja vad var det för doft?! Stationen i Storuman finns kvar som busstation, men jag tror inte det är någon mening att gå in där och dofta nu....det är nog borta det där speciella.
    Rosenflockel är det absolut och den där andra kan nog vara Sköldpaddsört ;-))

    SvaraRadera
  4. Idag har jag varit ensam upp på fjället...skönt att vara helt solokvist i massor med timmar. Skulle dit för att kunna fotografera blåhakehannen i lugn och ro utan en vovve som springer som ett jehuuuu....men se alla fåglar verkar ha dragit redan...inte ett pip av någon blåhake. Dock fångade jag buskskvättan på bild och många blommor. Märkligt att det är sommar här och i dalen på väg upp och däruppe är det vår fortfarande....smörbollarna skulle just slå ut, kabblekan blommade och fjällskråpen hade just slagit ut.
    Sköldpaddsört har jag själv i trädgården ;-))

    SvaraRadera