29 juni 2012

Skrivklåda: Om modiga mamseller

Robyn Davidson ger sig ut på en långvarig kamelritt i ödsligaste öknen i våra dagar. Hon bosätter sig i Alice Springs, lär sig leva med kameler under ett par år. När hon känner sig tillräckligt förberedd beger hon sig ut i öknen med sina kameler och företar en ritt över hela västra Australien för att slutligen efter många strapatser nå Indiska Oceanen. En sådan där bok som man inte vill släppa ifrån sig. Svensk titel: På kamelrygg genom öknen. 
För mer än hundra år sedan reste Mary Kingsley till Afrika. En nyfiken ung dam som i viktoriansk STRAM klädsel tog sig fram i de tätaste djunglar och mötte många faror. Det som var så speciellt med Mary var att hon valde ett annat sätt att resa än hennes manliga gelikar (eller motsatser) till forskningsresanden. Och kanske som en följd därav får hon också en helt annan bild av människorna på den afrikanska kontinenten.
Mary Kingsley reste oftast ensam och obeväpnad, alltså inte med en armé framför och bakom sig och flera hundra i kedjor sammanlänkade svarta bärare (slavar).  Jag tror inte hennes egna böcker är översatta till svenska, men Signe Höjer har skrivit en biografi över hennes liv. Den läste jag i min ungdom, vissa böcker fastnar mer än andra. 
 
Sven Lindqvist beskriver vita mäns och kristna missionärers illdåd i världen i boken Utrota varenda jävel. När man läst den boken är det mycket svårt att som västerlänning slå sig för bröstet och tycka man är bra.

Den borde vara en lärobok i skolan, det borde också Joseph Conrads Mörkrets Hjärta vara.


Och så har vi Alexandra David-Néel som klädde ut sig till en pilgrim och gjorde det ingen kvinna gjort, tog sig in i det slutna Tibet.  Eller jag undrar om inte Tibet i början av 1900-talet var slutet för alla utlänningar. I boken med titeln En parisiskas resa till Lhasa får vi följa hennes förberedelser och resa in i den för den tiden helt okända världen av böneflaggor, mystik  och speciella kultur, en värld så diametralt motsatt den västerländska. 

När man sitter försjunken i hennes reseskildring känner man doften av både jakmjölk och jakmockor, fast man inte har en aning om hur det luktar.

Grannen Lotta upptäckte att mina ränder går åt fel håll. Frågan är vad jag gjort för fel! 

Men jag stickar på...

3 kommentarer:

  1. Den där boleron har jag också tittat på...
    Vad kul att du vill komma på min frukost-stickning. Jag har mailat vägbeskrivningen.
    /Varmt välkommen!

    SvaraRadera
  2. Mycket intressanta boktips...ska se om jag hinner till biblioteket nästa vecka och låna några av dem.
    Ha en skön helg!

    SvaraRadera
  3. Så många intressanta böcker! Boken om kamelritten ska jag låna på bibblan. I Alice Springs bodde min bror när han levde men jag har aldrig varit där själv.

    SvaraRadera