Genre-byten å det grövsta

Från Unge Werther  till Mannen som inte fanns. Det är ett rejält hopp det, ett lappkast 10 meter upp eller något sånt.  Men det fungerar!

Robert Ludlum är författaren som skapade Jason Bourne i Identitet Kain, och som sedan filmatiserades med Matt Damon i huvudrollen.   

The Bourne Identity-serien var ruskigt bra, om man bortser från de överdrivna och vansinnigt trista actionscenerna som fick mig att gäspa stort. Men däremellan reste sig nackhåren!

Mannen som inte fanns är det första jag läser av Robert Ludlum. Intrigen verkar än så länge påminna väldigt mycket om Jason Bournes historia, och det känns lite snopet. 

Hal Ambler är en jagad man som när han väl lyckas få se sig i en spegel inte känner igen sig själv. CIA är förstås inblandad liksom andra suspekta organisationer och för den som gillar konspirationsteorier är det här en rysare. Och nyfikenheten är väckt - vem kan man lita på? Thorsten Wahlund är en riktigt bra uppläsare.

Fördelen med att läsa och lyssna på den här typen av böcker är att man slipper de där sekvenserna som i alla fall jag nästan somnar av. 

Är det lille Skutt som kommer farande?

Man kan visualisera på egen hand utan dessa fånigt överdrivna actionscener som sabbar helhetsintrycket.

Att visualisera vägbeskrivningar är inte alltid det lättaste. När jag kuskade runt i Västerbottens inland för att hitta ödsligt belägna gårdar med sjuka djur som exet skulle behandla var det inte lätt. 

Bildkälla

På den tiden var biltelefonerna stora som Dramaten-väskor, men trots sin storlek låg de oftast i radioskugga i de här trakterna. Så det var till att förlita sig på några rader vägbeskrivningar. Kom vi farande på milslånga grusvägar och det plötsligt hängde en konsumkasse på en gren hade vi kanske hamnat rätt.

Utanför mitt har skatorna byggt bon, och för att inte ta miste om någon skulle vilja hälsa på (dock ej katt) har även dom markerat sina bon.  

Foto: Eva Hudin

Men när två par ”pyntar” lika blir det i alla fall en aning svårt.

Foto: Eva Hudin

 Av Mika finns det bara en - min fina fina tös!

Foto: Eva Hudin