27 januari 2012

Syslöjd på 60-talet i Södra Vi

Flickorna gick i syslöjd, pojkarna i träslöjd – det var tingens ordning i Södra Vi då jag var barn. Man rubbade inte cirklarna och var det någon som ens försökte blev det liksom oredigt. Bästa att låta det vara och inte stöka till det. 

Det stora flertalet barn ifrågasatte aldrig dessa tingens ordning eftersom vi formats av den rådande ordningen. De få barn som gjorde det hade radikala föräldrar som uppmuntrade till annat, föräldrar som inte ansåg att det viktigaste var vad grannarna skulle säga utan föräldrar som uppmuntrade till kritiskt tänkande.

Sypåsen hittade jag här 



Att lilla Eva skulle sättas i syslöjd var så självklart det någonsin kunde bli. Det ifrågasattes inte, det fanns liksom inte på kartan att så skulle göras. Så det var till att sitta tyst och stilla med nål och tråd och strumpstickor termin efter termin. Sypåsen var väl det första man gjorde. Den var rutig, broderad med korstygn och med initialer så att man skulle känna igen den, för alla hade ju likadant tyg på påsarna.
Vi fick lära oss att stoppa strumpor, för det var viktigt. Om jag inte minns fel fick vi också lära oss att namna på lakan och örngott. Brudkistan skulle ju påbörjas i tid så den var välfylld när vigseln stod i kyrkan med pompa och ståt. Ack, detta förutsägbara liv! Jag led, jag vantrivdes, jag ville inte – men jag teg för ingen ville lyssna.

Flera decennier senare gillar jag att sticka strumpor. Inte för att någon tvingar mig utan för att jag verkligen vill. Men takterna satt inte i sedan barndomen utan det var bara att lära på nytt. 
Problemet är att jag nöter ut dom, sliter ut dom, framförallt på hälarna. Trots dubbla garner, trots mosstickning, trots björntråd går dom sönder OCH jag vägrar laga dom på syslöjdsvis. Jag vill hitta mitt eget sätt och jag hittar det! Jag känner mig som 10 år och räcker ut tungan åt syfröken som är död och begraven sedan hur länge som helst. 
Syfröken skulle säkert fnyst åt det jag gjort, men jag är nöjd och det är huvudsaken. Jag plockade upp maskor några varv innan man börjar maska av för hälen, sedan gjorde jag en häl på vanligt vis och fortsatte sticka på ”hälen” en bit till och därefter sydde jag fast den på sidorna och under foten. Lätt som en plätt och betydligt stadigare än en ordinär strumpstoppning! Andra strumpor som även nötts till hål längre fram på foten har jag klippt av vid slutet av strumpskaftet och sedan stickat på nya fötter.  
Kanske inte den snyggaste "lagningen" men de sitter bra på fötterna och värmer åter gott mot kalla golv!

SUCK!

Det räckte inte med syslöjden, när jag gått ut grundskolan med dåliga betyg skulle jag åter fostras till en god husmor och mor. Medan flickorna lärde sig hur man bäst skulle vrida ur skurtrasorna och baka kubb, befann sig pojkarna i huset bredvid och lärde sig meka med bilar. Men det är en annan historia!
SUCK! 

Det var först när jag närmade mig de fyrtio som jag blev fri. Fri i tanken och kunde gå upprätt som den människa jag är. Men det är också en annan historia!

3 kommentarer:

  1. Fri i tanken ska man vara, härligt att du slår ett slag för det! (Fast jag föredrog syslöjd när jag var barn...) ;)

    SvaraRadera
  2. Ja, tänk att det är så svårt att bli den man egentligen är. :)Det var likadant för mig. Först i 40-årsåldern har jag gjort upp med en del hämmande 'spöken' från min uppväxt.

    SvaraRadera
  3. Nu är jag åter i Svedala! Och igår var jag på invigningen av utställningen Skolslöjd på Nordiska muséet. Har ett vantpar och en korsstygnsduk som försvinner i mängden av inskickade föremål - över 600 saker ställs ut!!!
    Roligt att läsa om alla möjliga hemskheter många varit med om i slöjden. Verkar som jag hade det hyfsat bra för jag kommer inte ihåg ett smack av slöjden - eller har jag förträngt hemskheterna?

    SvaraRadera