Sticka till väggen

Rubriken får mig att tänka på Shirley Valentine. Vilken härlig film! Varm, hjärtlig, rolig och sorgsen på en och samma gång. Det är nog 20 år sedan jag såg den, men minns delar av den mycket väl. 

Shirley som talar till kökets väggar när hon lagar mat till sin tråkiga man. Shirley som lever ett ganska trist liv. Shirley som tycker att grannens blodhund inte ska äta vegetariskt bara för att husse och matte gör det. Shirley som ett tu tre befinner sig någonstans i Grekland och blir förförd av Costas. Shirley spelas av den charmiga Pauline Collins och Costas av den vackre Tom Conti.

Jag talar inte till väggarna, jag pratar för mig själv eller med djuren. Men sticka till väggarna gör jag däremot.  Här är ännu ett effektgarn i turkos som jag klippt sönder i skarvarna mellan de olika garnerna så jag på så sätt själv kan välja när jag vill övergå till annat garn. 

De bruna nyanserna tillsammans med det turkosa gör sig extra fint mot ett rostigt galler. Den ska med tiden hängas upp på given plats på en vägg, men den är inte riktigt färdig ännu.

Jag har stickat den som om jag stickade en snibb/halsduk. 

Idag bakar jag skorpor för första gången någonsin såvida vi inte fick lära oss det i husmorsskolan. Det har jag i sådana fall förträngt. Syster Ulla bakar goda skorpor så jag ringde och fick ett recept. 

Men det tar tid, först den vanliga proceduren, sedan ska de få färg och slutligen torkas. Inte tusan kan man vänta så länge, nej, det fick bli en liten chokladbit till kaffet – yeaaah!

 

Man kan förstås ha annat i, som saffran, lavendel, pomerans, nötter. Med lite, lite sylt på blev de mycket goda.

I min filofax lyder veckans citat följande: Varje tid får ta ansvar för sitt. Men glöm inte att läsa på och lära för framtiden. Det är därför vi aldrig får glömma igår, tänker jag. Aldrig glömma att lyssna på historiens vingslag.