Det mumlas i mossan och mössan

Det slår aldrig fel, strax före sju på mornarna buffar en sval nos på mig. Kom nu, matte! Ut och kissa, äta frukost och sedan...

Gryningen håller sig kvar i skogen. Blåsten har härjat under natten och träden gnäller, piper och kvider efter Busiga Berits framfart.

Mika far fram över stock och sten. Jag håller mig till de mjuka stigarna. Stenmurarna talar sitt tysta språk. Eller hör jag inte att det mumlas där i mossan intill muren. Så mycket ljud jag omges av! Jag skärper synen. Men gryningen får ge vika för dagen och det trolska släpper taget om mig. 

Fina färger men det blir inte bra. Jag får sticka baklänges för ökningen ser så slarvig ut. Finns det ett bra sätt att öka så det nästan inte syns eller syns på ett snyggt sätt?

bild hämtad på svt.se

Och så blir jag bara så nyfiken på SCUM-manifestet efter att ha läst om det i DN-kultur. Andra har också skrivit om SCUM-manifestet och jag förstår att det är en mycket kontroversiell text. Ombytta roller, kullerbyttor i hjärnvindlingarnas labyrinter kan vara svåra att ta till sig. Författaren Valerie Solanas avskyr visst män som fenomen.

Jag avskyr för tillfället betongväggar och betongkrokar!