Idag har kropp och själ protesterat vid minsta rörelse. I alla fall efter tandläkarbesöket. Mycket bedövning och tandskrället lossnade. Flera timmar efteråt såg jag fortfarande ut som en stroke-patient, med en mungipa som hängde misstänkt likt en hjärnblödning.
Och ju äldre man blir ju större är risken att man drabbas. Vi region-revisorer har granskat strokevården i Halland, och det var ingen munter läsning. Förhoppningsvis kommer vår rapport att leda till en rad för ändamålet lämpliga åtgärder.
Köksbordet är inte längre ett köksbord utan något annat. Så fort jag tänker mig ut i köket måste jag dra några djupa andetag för att undvika ett smärre sammanbrott. Hur var det nu det va...
Alltså nu är det riktigt på tok med att kommentera hos vissa...bl.a. dig får jag nöta in kommentaren hos...detta blogger/blogspot är ett elände må jag säga.....
SvaraRaderajag skrev så här ett par gånger
de är för himla söta mot varandra de där två som tydligen hittar litet plats på bordet....