Mössan som jag stickade förra året är alldeles för stor, men jag hade fullt sjå att hålla den kvar på huvet när Katia morrade som värst. Ingen bra stormhatt!
Mössorna väntar på slutfinishen och den jag bar idag måste jag krympa på något vis för den är så himla skön, mjuk och snäll mot en kantstött skalle.
Den här, som jag hoppades så mycket på, blev för liten. Nog har man att göra alltid, om man ska få ordning på allt som bara ligger, till ingen nytta.
men hua vilken skum figur där under mössan
SvaraRadera;-)))) skrämde du inte Katia
tur att det gick så bra som det gick!!
men oj är den snygga mössan för liten så synd...går den liksom inte att täääääääääääääääänja litet grand??